Spela rollen
Idag är jag i Kalmar, min födelse- och uppväxtort. Att komma hem till sina föräldrar är alltid lite speciellt. Jag har bott hemifrån i sex år, men när jag kommer på besök så är det som att vi direkt faller in i våra gamla roller. Jag sitter här under snedtaket i mitt gamla rum som för alltid kommer att påminna mig om längtan bort och om chanser som jag borde ha tagit. Här blir jag också påmind om att jag har gjort aktiva val för att skapa mig ett eget liv, utanför ursprungsfamiljen.
Anledningen till att jag är i Kalmar är att jag har varit på en föreläsningsdag arrangerad av Smålandsidrotten. Det var tre föreläsare på plats. Allra bästa Helena Carlsson som pratade om hur man kan engagera fler unga i det ideella arbetet, Johan Larsson som pratade om hur man jobba förebyggande mot kränkningar och mobbning inom idrotten och slutligen Patrik Sjöberg som berättade om sin bok.
Efter Helenas föreläsning kom det fram en dam som påpekade att det är konstigt att ungdomar i styrelser förväntas representera samtliga ungdomar i organisationen, medan en äldre person knappast förväntas föra alla pensionärers talan. Det tycker jag är tänkvärt.
En av ridsportens tio ledstjärnor lyder så här: Jag berättar öppet och tydligt om jag har olika uppdrag och roller.
Det handlar till exempel om att man kan ha flera olika styrelseuppdrag, eller att man kan vara verksam både som tränare och som hästhandlare och att man då måste hålla i sär sina roller.
Ibland kan man få en roll som man själv inte har bett om. Till exempel den som ungdomsalibi i en styrelse. Där kan man inte vara nog tydlig med att en person ju inte kan veta vad alla ungdomar tycker. Jag vet vad jag och mina närmaste vänner tycker, men inte vad alla unga ridsportare vill. Det räcker inte att fråga en, utan man får fråga flera.
Jag kan tycka att det är ganska skönt att spela en roll. Som CUS-Elin vågar jag betydligt mer än vad den privata Elin skulle göra, för när jag representerar CUS vet jag att jag alltid har uppbackning att mina styrelsekamrater. Jag har flera roller inom ridsporten. Mitt uppdrag i CUS är en roll, mitt arbete som ridlärare en annan. Jag är också tävlingsryttare (om än på låg nivå), uppstallad på ridskolan och jag vet att jag av vissa betraktas som en förebild. Det är många roller att hålla reda på.
Johan Larsson pratade om att det är viktigt att vi har samma värderingar i alla sammanhang som vi rör oss i. Vare sig jag jobbar ideellt eller är på arbetet, rider hästen på min fritid eller äter middag med mina kompisar så måste jag kunna stå upp för mina värderingar. Det är fint om vi inom idrotten kan backa upp varandra i det. Påminna om det är någon som glömmer hur det ska vara. Berömma när någon gör det där lilla extra för att alla ska få vara med. På så vis blir det lättare att vara sig själv i rollerna. Till och med när man som vuxen kommer hem och blir sina föräldrars lilla barn igen...
/Elin
Anledningen till att jag är i Kalmar är att jag har varit på en föreläsningsdag arrangerad av Smålandsidrotten. Det var tre föreläsare på plats. Allra bästa Helena Carlsson som pratade om hur man kan engagera fler unga i det ideella arbetet, Johan Larsson som pratade om hur man jobba förebyggande mot kränkningar och mobbning inom idrotten och slutligen Patrik Sjöberg som berättade om sin bok.
Efter Helenas föreläsning kom det fram en dam som påpekade att det är konstigt att ungdomar i styrelser förväntas representera samtliga ungdomar i organisationen, medan en äldre person knappast förväntas föra alla pensionärers talan. Det tycker jag är tänkvärt.
En av ridsportens tio ledstjärnor lyder så här: Jag berättar öppet och tydligt om jag har olika uppdrag och roller.
Det handlar till exempel om att man kan ha flera olika styrelseuppdrag, eller att man kan vara verksam både som tränare och som hästhandlare och att man då måste hålla i sär sina roller.
Ibland kan man få en roll som man själv inte har bett om. Till exempel den som ungdomsalibi i en styrelse. Där kan man inte vara nog tydlig med att en person ju inte kan veta vad alla ungdomar tycker. Jag vet vad jag och mina närmaste vänner tycker, men inte vad alla unga ridsportare vill. Det räcker inte att fråga en, utan man får fråga flera.
Jag kan tycka att det är ganska skönt att spela en roll. Som CUS-Elin vågar jag betydligt mer än vad den privata Elin skulle göra, för när jag representerar CUS vet jag att jag alltid har uppbackning att mina styrelsekamrater. Jag har flera roller inom ridsporten. Mitt uppdrag i CUS är en roll, mitt arbete som ridlärare en annan. Jag är också tävlingsryttare (om än på låg nivå), uppstallad på ridskolan och jag vet att jag av vissa betraktas som en förebild. Det är många roller att hålla reda på.
Johan Larsson pratade om att det är viktigt att vi har samma värderingar i alla sammanhang som vi rör oss i. Vare sig jag jobbar ideellt eller är på arbetet, rider hästen på min fritid eller äter middag med mina kompisar så måste jag kunna stå upp för mina värderingar. Det är fint om vi inom idrotten kan backa upp varandra i det. Påminna om det är någon som glömmer hur det ska vara. Berömma när någon gör det där lilla extra för att alla ska få vara med. På så vis blir det lättare att vara sig själv i rollerna. Till och med när man som vuxen kommer hem och blir sina föräldrars lilla barn igen...
/Elin
Kommentarer
Trackback
