Hur engagerar man ideella krafter?
Om jag hade haft en patentlösning på ovanstående fråga så hade jag nog fått något slags pris...
I det senaste numret av Tidningen Ridsport finns det en artikel om svårigheten att hitta ideella tävlingsfunktionärer. Jag har varit ideellt engagerad i ridsporten större delen av mitt liv och tänkte här dela med mig av hur jag ser på saken.
Så här tror jag att vi kan öka det ideella engagemanget i ridsporten:
1. Postitiv förstärkning
Jag kan inte nog betona hur viktigt detta är. Beröm och bekräfta - bekräfta och beröm!
Öva på att tala om för de som har jobbat ideellt hur duktiga de är. Kom ihåg att säga hej, hej då och tack. Beröm även små insatser, jag lovar att det ger effekt. Den som blir sedd och får beröm mår bra och vill få uppleva samma känsla igen = personen kommer att fortsätta att engagera sig.
Det bästa med att vara postitiv är att det smittar!
2. Frihet och frivillighet
Jag tror på att allt ideellt arbete ska göras av egen vilja. Jag dissar alltså hot (= att man måste hjälpa till för att få träna, tävla eller vad det nu är) och mutor (= att man hjälper till och får till exempel licensen betald av föreningen).
Att skapa en kultur där människor engagerar sig och hjälper till frivilligt är naturligtvis mycket svårare än att jobba med hot och mutor. Det tar längre tid och kräver mer tankeverksamhet. Ändå tror jag att det är den rätta vägen, för den leder till inre tillfredsställelse på ett helt annat plan.
För att människor ska ställa upp frivilligt är det återigen viktigt att de får klart för sig att även den lilla insatsen är värdefull. Där är vi tillbaka på punkt ett - beröm och bekräfta!
Att ställa frågan "Vill du hjälpa till?" är en bra början.
3. Var rädd om de ideella krafterna
Undvik att pumpa ut all kraft ur de som har valt att engagera sig. Låt dem själv välja hur mycket de vill vara med och jobba. Begär man för mycket är det lätt att förlora de som man redan har.
Under den här punkten finns ytterligare en viktig sak - var rädd om dig själv! Öva på att säga nej. Har man väl hittat glädjen i det ideella arbetet är det lätt att hoppa på allt man kan och det finns hur mycket roligt som helst som man kan göra.
Håller du med om ovanstående, eller har du andra förslag? Kommentera!
/Elin
Så sant som det är sagt! Du är en klok kvinna Elin!
Jag har många gånger tänkt att det är så olika i föreningar inom olika idrottare. I ridklubben är det få som vill engagera sig, allt från sitta i styrelser till att vara funktionär medan det i orienteringsklubben jag är med i är jättemånga som engagerar sig och vi lyckas tillsammans med 3 eller 4 andra klubbar arrangera EM i orientering om några veckor. Det förvånar mig att det är sån skillnad på viljan att hjälpa till... Kanske är orienterare på något sätt annorlunda mot ryttare? Jag vet inte men skillnad finns verkligen.
Jag har många gånger tänkt att det är så olika i föreningar inom olika idrottare. I ridklubben är det få som vill engagera sig, allt från sitta i styrelser till att vara funktionär medan det i orienteringsklubben jag är med i är jättemånga som engagerar sig och vi lyckas tillsammans med 3 eller 4 andra klubbar arrangera EM i orientering om några veckor. Det förvånar mig att det är sån skillnad på viljan att hjälpa till... Kanske är orienterare på något sätt annorlunda mot ryttare? Jag vet inte men skillnad finns verkligen.
Håller med till fullo! :-)
Kloka ord Elin och jag håller verkligen med! Klaga högljutt över att ingen vill hjälpa till och garanterat står du där ensam med jobbet. Beröm och tacka alla hjälpsamma och dom finns där nästa gång också. Att posivitet smittar är helt sant ett faktum. Engagemang kan visst bli tradition eller norm i en förening. Många fler än vi tror vill faktiskt bidra med sin insats men vi behöver oftast fråga dom första gångerna för att dom ska förstå att vi faktiskt vill inkludera även dom i den gemenskap som föreningsarbetet erbjuder. Så för egen del håller jag inte med om att människor inte längre vill jobba ideellt. Jag ser dagligen jättemånga fantastiska klubbmedlemmar, inte minst ungdomar, som lägger många ideella timmar i ridklubben, inte som nån uppoffring utan för att man har roligt tillsammans. Det är en förmån att få dela en sån gemenskap och vi som har förstått det måste hjälpa in andra och inte vara egoistiska och göra jobbet själva!
