Vad är det bästa med US?

Hej!

 

Jag ska strax gå ner till Växjö-station för att möte Josefine, som både sitter med i klubbens ungdomssektion och i Smålands DUS:et. Vi ska tillsammans åka till Borlänge för att gå ledarfokusutbildningen, På Barns Vis. Så länge tänkte jag bjuda på en intervju med min lillasyster Alexandra. Hon ska berätta om hur yngre i stallet ser på ungdomsverksamheten inom ridsporten.

 

 

Namn: Alexandra Almqvist

Ålder: 12 år

Klubb: Theleborgs Ryttarsällskap i Växjö.

Hästintresse: Rider ca 3 gånger i veckan på ridskolan, både hoppning och dressyr. Är trainee en dag i veckan, det betyder att man har kvällstjänst och tar hand om ridskolans hästar. Är engagerad i MiniTUSS.

 

 

Tycker du det är viktigt att klubben har en ungdomssektion (US)?

Ja, för annars hade vi inte haft små-tävlingar där man kan känna på hur det är att tävla de första gångerna. Man kanske inte vågar vara med på en klubbtävling direkt, då är det bra att ungdomssektionen anordnar mindre tävlingar så man får lära sig hur det går till. Det är också bra att ungdomssektionen hjälper till att köpa in hästar till klubben.

 

Vad är det bästa med US?

Det bästa tycker jag är att ungdomssektionen på vår klubb har startat MiniTUSS. I MiniTUSS sitter yngre ungdomar, där de förbereds för arbetet i den stora ungdomssektionen. MiniTUSS har möte minst en gång per termin där de turas om att vara ordförande och sekreterare, de hjälper också till på olika aktiviteter som ungdomssektionen ordnar. Jag tycker att MiniTUSS är superbra eftersom jag får chansen att sitta i en sektionsstyrelse även fast jag är liten.

 

 

Hur tror du att stallmiljön skulle vara om US inte fanns?

Jag tror kanske inte att stämningen hade varit lika bra, eftersom US jobbar just för en god stämning i stallet. I vår förening hade vi t.ex. tidigare lite dålig stämning bland barnen. Då ordnade US så att Friends kom till klubben och hade en föreläsning om mobbning och vi fick testa på olika samarbetsövningar. Därefter blev stämningen i stallet mycket bättre, det känns verkligen som att US bryr sig.

 

 

Känns det som man är en del av US, när man inte sitter i styrelsen?

MiniTUSS gör så att man känner sig mer delaktig. Men jag tror att det är många som inte vet att alla upp till 26 år är medlemmar i US.

 

 

Hur kan man jobba för att få alla att känna sig delaktiga?

Man kanske kan ha stora medlemsmöten oftare, där ungdomssektionen berättar vad som är gjort hittills och vad som kommer hända framöver. Medlemmarna kan bli delaktiga genom att vara rösträknare, justerare, sekreterare osv. Jag tror också att det är viktigt att hela tiden upplysa barnen om att alla upp till 26 år är medlemmar i US och att US kan ta med sig önskemål och påverka i föreningens styrelse.

 

 

Skulle du vilja sitta i US-styrelsen framöver?

Jag vill jättegärna sitta med i US-styrelsen i framtiden, helst nu på en gång för det verkar så kul. Men så länge får jag jobba på i MiniTUSS och visa vad jag går för!

 

 

 

Tack så mycket för dina svar Alexandra!

 

 

// Madde

 


Ta chansen och anmäl ett lag till Hästkunskapcup 2011

Hästkunskap Cup är en teoritävling som går av stapeln lördagen den 8 oktober på Ridskolan Strömsholm och lördagen den 15 oktober på Flyinge. Anmälningstiden går snart ut, så skynda dig att anmäl ett lag!
Läs mer på följande länk:
http://www3.ridsport.se/Ungdom/Lasmer/Hastkunskap-Cup/
// Madde

Värdefullt arbete

 

 

Ikväll har jag varit på Smålands idrotten i Växjö tillsammans med min förening, vi har jobbat med idrottens arbetsmaterial Värdefullt. Riksidrottsförbundet (RF) har antagit en vision som lyder:

 

”Svensk idrott – världens bästa”!


Visionen fokuserar inte på resultat utan syftar på att idrotten ska ha en så bra idrottsmiljö som möjligt, för alla, på alla nivåer. Värdefullt är ett paket med olika böcker, diskussionskort, dilemman, diskussionsduk och filmer som är kopplat till visionen med fokus på värderingsfrågor. Föreningar och organisationer som jobbar med materialet kan få den så kallade VÄRDEFULLT-stämpeln, vilket betyder att man då har arbetat med det som är värdefullt för just den föreningen eller organisationen.

 

Ikväll har vi kommit fram till att min förening ska jobba med ridsportens egna ledstjärnor. Tanken är att vi ska använda ledstjärnornas dialogduk och föra diskussioner i klubben. Har du sett ridsportens ledstjärnor? Det är fem stycken som handlar om relationen människa och häst, och ytterligare fem ledstjärnor som handlar om relationer människor emellan. Sär här ser de ut:

 

HÄSTEN

 

  • Jag hanterar hästen på ett sätt som jag kan stå för och som jag är stolt över inför omvärlden
  • Jag behandlar alla hästar med respekt
  • Jag ser till att hästen finns i en trygg- och säker miljö och jag reagerar om den far illa
  • Jag tränar och tävlar i samspel med hästen och kräver inte mer än vad vi har förutsättningar att klara av
  • Jag ansvarar själv för att öka min kunskap och kompetens om hästen

MÄNNISKAN

 

  • Jag visar respekt för alla människor
  • Jag bekräftar och berömmer andra
  • Jag berättar öppet och tydligt om jag har olika uppdrag och roller
  • Jag är en god förebild för ridsporten
  • Jag tar ansvar och agerar om någon bryter mot våra regler

 

 

Läs mer om ledstjärnorna och Värdefullt-arbetet här:

http://www3.ridsport.se/Svensk-Ridsport/Ledstjarnor/

 

// Madde


Ny vecka = Ny bloggare

Hej där!

 

Jag heter Madeleine Almqvist, och under denna veckan kommer jag bjuda på lite blandad läsning här på bloggen. Till att börja med kommer här en kort presentation av mig.

 

Namn: Madeleine Almqvist

 

Ålder: 17 år

 

Klubb: Theleborgs Ryttarsällskap i Växjö. Här sitter jag som ordförande i Ungdomssektionen, TUSS. Sitter även som ungdomsrepresentant i föreningens styrelse.

 

Gör till vardags: Läser andra året på Hälsa & Idrottsprogrammet, John Bauergymnasiet i Växjö.

 

Hästar i livet: Började på ridskola när jag var 9 år gammal, och har där med fått träffa en massa fantastiska hästar under åren. Under tre roliga år var jag fodervärd till C-ponnyn Donald, det var även med honom som jag fick möjlighet att starta min första tävling. Idag rider jag en av ridskolans stora hästar som heter Lexus.

 

Mitt engagemang i CUS: Jag är ny i CUS-gänget, valdes in som ledamot på Riksungdomsmötet i år. Det är verkligen en ära att få förtroendet för ett sådant här uppdrag, än så länge har arbetet bara börjat men jag ser verkligen framemot att få fortsätta följa och jobba för svensk ridsports utveckling.

 

Övrigt: Jag sitter också som ordförande i Smålands DUS:et.

 

Under veckan kommer ni att kunna läsa en intervju om hur de yngre barnen ser på ungdomssektionens arbete och verksamhet. På fredag tar jag tåget mot Borlänge och ledarfokusutbildningen, På Barns Vis. Här blir det garanterat uppdatering om vad som händer under kursen, så missa inte det!

 

Kommentera gärna om ni har önskemål eller synpunkter, vi hörs!

 

 

Med vänlig hälsning // Madeleine

 

 

Här är jag och min tidigare foderponny, Donald.


Ledarfokus

För några år sedan gick det första gänget den första ledarfokusutbildningen. Ledarfokus är utbildningar för dig som har gått Svenska Ridsporförbundets Ungdomsledarkurs I-III (ULK) eller VULK och vill fördjupa dig på ett eller flera områden. Du kan läsa en eller flera utbildningar och i vilken ordning du vill. Utbildningarna som erbjuuds är:

Ta täten - Om du är sugen på att utveckla ditt personliga ledarskap.
Väl tränad - För dig som vill lära dig mer om träning och hälsa för just ryttare.
På barns vis - För dig som vill fördjupa dig i hur man leder barn.
Styrelseproffs - Om du är nyfiken på föreningsteksnik och vill utveckla din roll som förtroendevald.
Hästkunskap - För dig som vill lära dig ännu mer om hästen.

Den 24-25 augusti gick Hästkunskap på Strömsholm. Sara från Kvibille Ridklubb var på plats.
Här kan du läsa mer om vad Sara tyckte om kursen!

Här kan du läsa mer om ledarfokusutbildningarna

Håll utkik på ridsport.se och här på bloggen efter inbjundan till utbildningarna!

Hej på er!

Jag fick frågan av Johanna i CUS om jag kunde tänkta mig att skriva ett inlägg här i bloggen, och självklart ville jag det.

Mitt namn är Sofie, jag är 20 år gammal och bor en bit utanför Kil i Värmland. Förutom att jag är aktiv inom ridsporten har jag i år börjat läsa Fastighetsekonomi på Karlstad universitet. 

Mitt uppdrag inom ridsporten är som ordförande i DUS Värmland. I Dus har jag suttit med sedan 2007 och har som de flesta andra gått vägen genom hemmaklubbens ungdomssektion för att hamna där. Denna väg från ungdomssektionen hemma och till ordförande i DUS har varit en resa som jag kommer att ha nytta av i allt jag gör nu och framöver i mitt liv. Att få träffa så många engagerade människor som vi har inom vår sport och speciellt alla fantastiska ungdomar i Sverige, det är bland det roligaste jag fått vara med om. Så till er ungdomar ute i landet, får ni chansen att vara med i ungdomssektionen hemma på klubben, vara med i DUS eller bara möjligheten att gå på en kurs, ta den!


I DUS Värmland har vi en styrelse bestående av åtta personer, sju ledamöter och en suppleant. Vi arbetar för att ungdomsverksamheten i vårt län ska bli så bra som  möjligt. För att uppnå detta har vi arbetat med en del kurser för ungdomssektionerna, vi har startat upp en fadderverksamhet där vi nu under hösten planerar en fadderträff. Fadderverksamheten är den del av arbetet som vi jobbar som mest med att få att fungera så bra som möjligt. Detta då vi anser att vårt viktigaste arbete är att finnas till för ungdomarna och dess ungdomssektioner ute i länet. Och genom att starta upp en fadderverksamhet gör vi detta möjligt. Vi har även en del tävlingar såsom ”Vi i stallet”, en hejarklackstävling på värmlandsmästerskapen för lektionsekipage och håller nu på att jobba fram en tävling i hästkunskap som planeras till våren.

Detta vart en kort presentation om vem jag är men främst även vad vår styrelse gör i just vårt distrikt.

Ha det så bra nu, och fortsätt vara så bra som ni är så gör vi tillsammans Svensk ridsport till den bästa!

Med vänlig hälsning

Sofie Petersson, ordförande DUS Värmland

Stallflickors behov av vuxna i stallet

Stallflickors behov av vuxna i stallet är rubriken på min uppsats som jag skrev under min sista termin på fritidsledarutbildningen vid Valla folkhögskola i Linköping.
Frågeställningarna var:
  • Upplever stallflickorna ett behov av ”vuxna i stallet”?
  • Vilket sorts vuxenstöd behöver stallflickorna?
  • Finns det ett behov av fritidsledarens kompetens i stallet som öppen verksamhet?

Resultatet visar på att stallflickorna upplever att det finns ett behov av ”vuxna i stallet” och det vuxenstöd tjejerna efterfrågar är en person som är tillgänglig i stallet och som har till uppgift att se och bekräfta de individer som befinner sig i verksamheten. Fritidsledarens kompetens stämmer överens med det stallflickorna uttrycker att de vill att den vuxna i stallet ska göra och vara.

 

Det jag vill lyfta fram ur undersökningen är att det inte bara är vi "vuxna" som tycker att det bör finnas vuxna i stallet. Vidare tyckte stallflickorna att den vuxna i stallet skulle vara någon som de kunde prata och "hänga" med. De tyckte även att den vuxna skulle vara med och skapa en trygg miljö i stallet, främst för de yngre barnen. Fritidsledarens kompetens ligger i att skapa goda relationer, se och bekräfta de individer som besöker verksamheten samt skapa arenor för besökarna att utvecklas i.

 

Om det är någon som är intresserad av att läsa uppsatsen i dess helhet

är ni välkomna att höra av er i kommentarsfältet.

 

Hälsningar

Pernilla


Det börjar närma sig!

Det är Johanna och Pernilla som sköter bloggen den här veckan, men jag tar lite utrymme av dem för att berätta om dagens möte.

Idag var det möte på Riksidrottsmuseet med Friends och SISU Idrottsutbildarna angående samarbetet om trygghetsfrågor. Den som följt bloggen har läst om det förut och kanske har du hört någon entusiastisk CUS:are prata om arbetet. Någon kanske tycker att det tagit tid, jag kan ansluta mig till den skaran, men i det här fallet har det visat sig att det var klokt att låta frågan mogna.

Nu börjar det i alla fall närma sig ett slut, eller kanske en början beroendes på hur man ser det. Om allt går som planerat så släpps det jobb vi gör för att hjälpa föreningarna i arbetet med trygghetsfrågor, innan året är slut. Jag kan inte berätta för mycket än, men jag kan säga att du kommer att kunna se resultatet bland annat på ridsport.se. Eftersom vi samarbetar med SISU och Friends så kommer de också vara ännu bättre rustade med att möta ridsportens föreningar i arbetet med trygghetsfrågor. Viktigt att komma ihåg är att detta inte bara är en ungdomsfråga, utan en fråga för hela förbundet där de vuxna måste ta huvudansvaret.

Tills vidare så kan jag rekommendera att du tar en titt på "Värdefullt" som är ett material som SISU Idrottsutbildarna gjort för att få idrottsföreningar runt om i landet att samtala och fundera över vad som är vikigt och värdefullt inom barn- och ungdomsidrotten.


Från vänster: Lillemor (SvRF), Carolina (Friends), Camilla (Friends), Anders (SISU), AC (SvRF) och Jessica (projektresurs SvRF).

Att vara betydelsefull

Jag är ungdomsledare, organisationsledare och fritidsledare för att jag vill skapa en skillnad för någon eller några. Jag vill vara en betydelsefull någon för en annan människa. Det är min drivkraft. Vad handlar din drivkraft om i ditt engagemang?

 

Min grundtanke om ledarskap är att ett jag möter ett du. Jag ser och bekräftar dig. Jag ger förslag på färdriktningar och jag skapar tillsammans med dig förutsättningar för utveckling.

 

Oavsett om du vill eller inte kommer du vara en förebild för barn och ungdomar om du väljer att vara ledare. Det är de som väljer dig som förebild. Det jag tycker att man bör tänka på som ledare/förebild är att du alltid är sedd, det är alltid någon som ser dig. Här finns det en problematik. Säg att du är ungdomsledare för en knattegrupp på ridskolan. En dag kommer en av dina elever från knattegruppen fram till dig när du står med dina kompisar i stallet.


Hur tror du att det barnet ser på dig? Är du hans/hennes ledare oavsett tidpunkt och plats? När är du ledare och när är du det inte? Det här är svåra frågor, men jag tror det är nyttigt att tänka på dem ibland.

 

Alla ungdomsledare på landets ridklubbar/ridskolor är mina vardagshjältar! Ni ser de som aldrig blivit sedda, ni skapa en känsla av värdefullhet hos dem som känner sig värdelösa och tillsammans skapar ni en meningsfull fritid för tusentals barn och ungdomar.

 

I mitt sista inlägg för veckan kommer jag att tala om stallflickors behov av vuxna i stallet.

 

Hälsningar

Pernilla


Hej!

Hej!

 

Jag tänkte också passa på att presentera mig så som några av de andra CUS:arna har gjort tidigare.

 

Jag heter Johanna Nilsson, är 27år gammal och bor i staden där solen alltid skiner, nämligen i Karlstad. Jag jobbar som elevstödjare på en låg och mellanstadieskola, vilket är bland de roligaste jobben man kan ha enligt mig.

 

 

Jag har suttit i CUS sedan riksungdomsmötet 2007 och är nu vald till 2013.  Innan jag hamnade i CUS  jobbade jag många år i Arvika Ridklubbs ungdomssektion som ordförande och blev 2006 ordförande i Värmlands DUS tills jag lämnade över stafettpinnen i våras. Sofie Petersson heter tjejen som tog över efter mig och hon har lovat att göra ett gästinlägg här på bloggen nu under veckan.

 

Det jag brinner för inom idrotten är precis det som Pernilla skrev i förra inlägget, ungdomsdelaktighet. Jätteviktigt enligt mig!

 

Det här var lite kort om mig. Nästa inlägg från mig kommer att handla om Hästkunskap Cup som går av stapeln nu i oktober.

 

Må gott så länge!

 

/ Johanna


Hej alla bloggläsare!

Denna vecka kommer ni hitta inlägg skrivna av mig och Johanna på bloggen. Idag kommer ni få veta lite mer om mig och imorgon får ni lära känna Johanna bättre.


Vem är då jag? Jag heter Pernilla Björklund, är 22 år ung och bor i arbetarstaden Norrköping. Jag är nyinvald ledamot i CUS och det som engagerar mig inom idrotten är ungdomsdelaktighet och stödjande miljöer för unga ledare.

 

Jag studerar personal- och arbetsvetenskap på Linköpings universitet, men innan jag hittade dit har jag gjort lite av varje. Jag är utbildad fritidsledare och har även arbetat som det, bland annat på en ridklubb. Förutom det har jag arbetat som projektledare för SISU Östergötland. SISU Idrottsutbildarna är som bekant idrottens utbildningsorganisation.


Foto: Josefine Björklund

Nästa inlägg från mig kommer att handla om ett betydelsefullt ledarskap.

 

Hälsningar

Pernilla


GRATTIS ROFFE!

GRATTIS ROLF-GÖRAN TILL EM-GULDET!!!!!


 


SÖNDAG PÅ ÅKULLA

Efter morgonens frukost drog arbetet igång igen, inspirationen flödar och disskussionerna är väldigt intressanta. Erfarenhetsutbyten, framtidsplaner, påverkansmöjligheter är ämnen som tas upp och Denny Olofsson ifrån SISU är här och föreläser om ekonomi och han har även introducerat "Föräldrapaketet" för oss.

Det är ett paket som Smålands Ridsportsförbund tagit fram där föräldrarna erbjuds en kurs för att öka sitt barns trygghet och säkerhet i stallet genom att få ökad kunskap om hästen, och hur arbetet med dem blir så säkert som möjligt. För kunskap och säkerhet hänger tydligt ihop i vår sport och säkerhetsarbetet är både viktigt och roligt! Kursen innehåller även delar där man får ökad förståelse och kunskap kring föreningen och verksamheten i stort.

Ett utrdrag ifrån Smålands distrikts hemsida: 

"Föräldrapaketet är ett studiematerial som är framtaget av SmRFs ridskolesektion att använda i lärgruppsform för nytillkomna ryttarföräldrar. Materialet är gjort med tanke på klubb, verksamhets och säkerhetsaspekter, samt skall hjälpa klubben att ”marknadsföra” det ideella arbetet.
  Vårt föräldrarpaket är framtaget för att redovisas till SISU i lärgruppsform eller annan gruppverksamhet. Detta genererar en viktig resurs till föreningen. /../"

Jag, som själv arbetar på ridskola, tycker att detta känns som ett steg i rätt riktning! Jag vågar säga att det framförallt är på ridskolorna runt om i landet som vi hittar morgondagens ridlärare, ryttartjärnor och hästvänner och för att som elev kunna ta sig vidare behöver man stöttning även hemifrån.
  Något som också får mig att reagera är ordet "föräldrapaket". Det känns viktigt att ha förståelse för att det finns fler som inte är just föräldrar till barnen och ungdomarna, men som är i samma stöttande situation - närmast barnen och ungdomarna. Så som; farmor och farfar etc. 

Att fler föräldrar/vuxna får mer insikt i vad som händer på ridskolan är viktigt! Att det även ger Ungdomssektionerna möjlight att öka sin ledarskapskänsla är ett enormt plus. En mer jordnära ledarskola (där möjligheterna att utvecklas är enorma) än ridsporten kan i alla fall inte jag hitta...

Så, kom ihåg!
Ungdomssektionerna är viktiga! Vuxenstödet i ungdomsarbetet blir lika viktigt. Tillsammans - mot gemensamma mål, oavsett ålder!

GODKÄNT KLOTTER!

Smög in i konferenssalen innan dagen sätter igång och fixade en överskrift på den tomma ytan högst upp på tavlan...
Så, nu utmanar jag er att sprida bloggen! Jag tänker lite "owling/-planking-style" där en bild tas på valfri plats där bloggadressen syns! Jag vill samtidigt säga att jag inte uppmanar er till skadegörelse och klotter...! Papper och penna funkar fint, eller whiteboardtavlor i alla ära!

 Skicka in era förslag, eller lägg upp dem på facebooksidan!


FRIDA!

http://www3.ridsport.se/Ungdom/NyheterUngdom/2011/09/UngridsportarekanfabaraOS-facklan/


US-konferens Göteborg

Just nu befinner jag mig i mitt stugrum på Åkulla strax utanför Varberg. Ja, har ni någonsin varit på ett gigantiskt varuhus och kommit ut med en knökad gul plastkasse så hittar ni nästan hit! En jättemysig anläggning precis intill en mysig sjö. Där det är alldeles för kallt att bada, Jennie...! :-)

Kajsa som är med på konferensen är vice ordförande i Billdals US och när jag frågade Kajsa om dagen så sa hon såhär:

- Varför åker man på DUS-konferens?
  - För att lära sig mer om hur en styrelse fungerar och är uppbyggd. Och framförallt för att utveckla sin egen US hemma på klubben! Man får bra tips och idéer ifrån de andra deltagarna om hur de gör hemma på sina klubbar. Det är inspirerande och man tar med sig det till det fortsatta US-arbetet hemma, man inser också vad som är bra och vad som kan bli ännu bättre i det man gör hemma! Man blir verkligen peppad att fortsätta det ideella arbetet!

- Varför tror du att inte ännu fler är här?
  - De kanske inte vet vad som händer på en DUS-konferens och hur mycket inspiration man verkligen får! Det är bra att få nya ideér så att man inte fastnar i samma mönster för länge. Ett vinnande koncept kan alltid utvecklas!

- Så vad vill du säga till dem som inte är här?
  - Jag tycker att man skall se till att i alla fall de nyinvalda i styrelsen skall åka för att få ökad förståelse för hur arbetet fungerar; vad man kan göra och hur man kan påverka. Ta chansen - ÅK!

- Om vi unga själva hade styrt förbundet hur hade det då sett ut?
  - Jag tror att man hade sett vissa frågor med "nya" ögon - vågar tänka nytt och är inte rädda för förändringar.
Men jag tror absolut att vuxna behövs - för erfarenheten och rutinen - så att vi inte svävar ut för mycket... Vuxenstödet behövs för att kunna/våga ta tag i vissa saker.


Kajsa Andersson, 18 år, Ung och aktiv inom ridsporten!


MÅNDAG - OCH MIN VECKA KAN BÖRJA!

HEJ

Jag tar emot stafettpinnen efter Malin B och jag måste säga som de andra tidigare och sagt. - Ribban är hög och jag är faktiskt ganska nervös för hur jag skall klara detta. Men skam den som ger sig, nu kör vi!

 
Namn: Malin Gustafsson
Bor: Billdal, Göteborg.
Ålder: 21 år

Jag har sedan Riksungdomsmötet 2011 varit invald som ledamot i CUS - ett uppdrag jag är otroligt stolt över att jag erbjudits och som jag ser mycket fram emot att axla! Jag representerar även CUS i Tävlingssektionen.

 Frågor som jag brinner för inom ridsporten är många, men mycket rör framförallt ridskola och tävling. Särskilt genom att se ett tydligt samband mellan dessa. För att kunna bredda eliten måste vi titta och satsa vidare på ridskolorna - där finns det mycket talang och motivation att stötta och på lång sikt ta vidare mot nya världscupssegrar!
 Jag har också världens bästa jobb, med de bästa av arbetskamrater - både två- och fyrbenta! Jag jobbar nämligen som ridlärare på Billdals Ridklubb. Där undervisar jag elever i alla åldrar - från knattar, till gymnasieelever och vuxna. Det är fantastiskt att få följa elever och hästars utveckling och tillsammans vara med att stötta dem mot nya mål.

Jag pendlar varje dag mellan Billdal och Washington också...Min egna häst heter nämligen just; Washington, och står i dagsläget en bit ifrån ridskolan. Washington har en stor plats i mitt hjärta och var min första alldeles egna häst som jag fick när jag gick första året på ridsportsgymnasiet på Ridskolan Strömsholm. Washington och jag är mest intresserade av dressyr som vi både tränar och tävlar. En annan del av mitt hjärta har även min hund Wilma, en snart ett år gammal Lagotto som just nu ligger i mitt knä och bara hoppas på att hon slipper gå ut i regnet...  
 

Som jag sa så ser jag verkligen fram emot mitt uppdrag här i CUS och att få representera alla barn- och ungdomar som brinner för hästar och ridsporten lika mycket som jag!


Under min bloggvecka hoppas jag kunna bjuda på gästblogg, bilder och rapporter!

So long!


STOR KRAM,
Malin Gustafsson



(Hästen heter Beata och ägs av Helena Heuman. Fotot: Rebecka Hägglund)


Projektgruppsmöte och dagens avslöjande



Igår var det dags för projektgruppsmöte inför höstens Ungdomsforum. På bilden skymtas Klara och Lena Enqvist från den eminenta arbetsgruppen som arbetar hårt med att få klart de sista bitarna i det fullspäckade programmet.

Så till dagens avslöjande! En av de personer som inbjudits att föreläsa under ungdomsforum är Isabella Löwengrip även känd under namnet "Blondinbella". Isabella driver en av Sveriges största bloggar, fem aktiebolag samt är chefredaktör för den egna tidningen "Egoboost". Isabella är inbjuden till Ungdomsforum för att tala om entreprenörskap samt om hur hon vågade satsa och hur hon lever sin dröm.





Utöver Isabella utlovas fler intressanta inspirationsföreläsare och diskussioner samt röda mattan och spektakulär underhållning. Ett event du helt enkelt inte får missa! Anmäl dig redan idag eller kika in sidan för ungdomsforum under den rosa fliken på www3.ridsport.se för mer information.

Därmed har min bloggvecka nått sitt slut och det dags för mig att överlämna stafettpinnen till en annan CUS:are. Vill återigen rikta ett stort tack till mina gästbloggare. Vad hade jag gjort utan er medverkan?

Ses på Ungdomsforum!
Malin

Summering av Norgeresan

Nu är vi hemma, Jennie i Stockholm och Elin i Växjö, efter fyra dagar i Norge. För den som inte följt bloggen så har vi varit där på Nordisk barn- och ungdomskonferens. På plats fanns Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige och Åland. Från dessa länder fanns basket, boxning, gymnastik, hockey, innebandy, judo, ridsport och volleyboll representerade.

Hört:
- Var aldrig ett barns sista tränare.
- Team kan ses som en förkortning av "Together Everyone Achieves More".
- Idrott ska vara kul, då stannar barnen i idrotten och det bidrar sannolikt till livslång fysisk aktivitet.
- Självförtroende är Vad jag gör och självkänsla är Vem jag är.
- Behandla barnen lika genom att bemöta dem olika, för de är olika.


Vad tar vi med oss hem?
- Det vore givande att samarbeta kring tryggetsfrågor med Norge och Finland.
- Det ska bli kul att få se Norges ungdomsråd formas!
- Vi hoppas att ett ungdomsråd bildas i Danmark!
- Vi vill ta del av de andra ländernas utbildningsplaner för ridskolorna.
- Vi har fått nya perspektiv på medlemstapp och medlemsrekrytering.
- Vi har fått höra om motivation och glädje ur ett nytt perspektiv och det tar vi med oss i vårt arbete.
- Alla nya kontakter vi har knutit ska vi se till att använda!
- Vi ska skicka Ung & Aktiv till Island!


Andra slutsatser
- Norge är vackert.
- Idrotten engagerar!
- Det finns bra vegetarisk mat i Sverige!
- Låsen sitter upp och ner i Norge.
- Backhoppningsbackar är höga och branta.
- Norrmän är trevliga!


Några avslutande bilder!

Eveliina och Nina från Finland hade vi många intressanta diskussioner med!



I Håkons hall.



Elin på prispallen!


Janne (Solen) och Pekka från Svenska Ishockeyförbundet var kanske världens bästa grannar?






Tack Riksidrottsförbundet för inbjudan, Svenska Ridsportförbundet för förtroendet och Norges Idrottsförbund för arrangemanget!

/Elin & Jennie

Gästblogg- Min väg till framgång

Min väg till där jag är idag har varit lång med många timmar i sadeln samt de år av erfarenhet som försätts att förbättra ens kunskaper som gör en till en bättre ryttare. Tänkte berätta lite om mina hästar genom åren fram till idag.

Min första ponny Skrållan inköptes till mig och min syster när jag var 1år. Skrållan är idag 23år och 85cm i mankhöjd. En liten men envis liten dam. När jag var 8 år gammal fick jag min andra ponny Navajo som idag är 26 år,  som vi först lånade under flera år men under de senaste åren ägt. Det var med Navajo som jag red min livs första tävling. Det var en dressyrtävling som jag för övrigt ramlade av på. När jag växt ur honom var det dags för en ny ponny. 2005 köpte vi C ponnyn Lucky som var ett renrasigt New Forest sto med mycket bra gång och exteriör. Som vi dock fick ta bort efter pga. av en skada 2006. 2006 köpte vi D ponnyn Star Dust som jag tävlat mycket med och testade även fälttävlan först med denna häst. 2009 red jag Elitserien i ponnydressyr. 2008 tyckte min tränare Louise Haaga att det var dags för stor häst och tipsade om en elevs häst som hon hade på försäljning. Det var Lenni som då inte var en så trevlig typ, det gick inte att rida ut och han var allmänt kaxig. Men andra ord en problemhäst som dem ofta kallas. Jag hade redan tidigare börjat rida och tävla min mamma sto. Våren 2010 tipsade min dressyrtränare Pia Fälth om en häst som en elvev hade som var ett projekt, detta var Balou.

Det här är hästarna som jag har haft fram tills idag och min väg till den svenska eliten i fälttävlan gick ganska fort. Under det första året red jag bara hoppning och dressyr. Men sommaren 2009 red jag min första fälttävlan med Lenni, stannade ut mig i terrängen på vattnet. Samma år red jag ytligare två terräng, felfritt den här gången. Våren 2010 red jag min första lätta klass. Hösten samma år debuterade jag i min första internationella tävling.

Vägen till eliten har krävt många tårar och framför allt mycket arbete. När det var dags att söka till gymnasiet hade jag under många år velat gå på Riksidrottsgymnasiet på Strömsholm. Jag blev antagen till antagningsprov med både intervju, fystest och ridprov. Allt kändes jätte bra och var nöjd efter två dagar av tester. Det var 8 st som kom in totalt hopp och dressyr. Jag blev inte antagen och fick i efterhand reda på att jag var nr 9. Det gjorde mig mycket ledsen under en längre period och ridningen kändes meningslös. Det var ju trots allt det här jag som jag alltid hade velat och för mig fanns inga andra planer för livet.

Det kändes tung men under året kämpade jag vidare och 2010 resulterade i ett fantastiskt år som jag inte kommer att glömma. Hade flera placeringar på stora tävlingar där konkurrensen var hård och där de bästa var samlade. Under hösten kom ett blev från SvRF och den svenska förbundskaptenen i fälttävlan där jag blivit antagen i Juniorlandslagets spettstrupp. Det här vart återvändningen för mig och kampen kunde fortsätta.

2011 har inte varit en lika bra år som 2010 men jag får faktiskt gå tillbaka till mig själv och tänka på vad jag ändå gjort och faktisk kvalat för att ha kommit så här långt. Jag har deb 2* klass, kvalde JEM i Norge, red Nordic Baltic Cup för Young Rider i Köpenhamn där det inte gick så bra individuellt men kom hem med en Brons medalj med laget. Det har varit en väldigt lärorikt år som jag tar med mig kunskaperna till nästa år för att återvända starkare och rida JEM i Polen.

Oscar =)

Ett idrottsögonblick på Riksidrottsmuseet via ridstövlar och rodd.

Efter ett par dagar utan internet är jag på banan igen! Vill börja med att rikta ett stort tack till Oscar Eriksson som under veckan agerat gästbloggare. Tack, även till Jennie Hagelin och Elin Gunnarsson som delat med sig av sina äventyr i Norge.



Förra lördagen fick jag och Jennie en "private tour" på Riksidrottsmuseet av den fantastiska Lillemor Lindell. Höjdpunkten var helt klart att bli fotograferad framför Jan Brinks ridstövlar. (Möjligen anser Jennie att höjdpunkten var att vinna över mig i rodd på avdelningen Sport där man kan testa sin styrka, smidighet, vighet och reaktionsförmåga. Men frågar ni mig så har det aldrig hänt!) Hursomhelst, om ni har vägarna förbi Stockholm rekomenderar jag varmt ett besök på Rikidrottsmuseet. Fri enté, generösa öppettider och många intressanta utställningar är ytterligare incitament för att styra stegen mot gärdet.

Återkommer imorgon med veckans sista blogginlägg. Då avslöjas även en av de gästföreläsare som bjudits in till Ungdomsforum 2011. Missa inte det!

Malin

Ung i Norden - Intervjuer!

Camilla, Elin, Jennie, Kristina och Eveliina

Namn: Camilla S Tønseth

Ålder: 22 år

Förening: Ås och Englegård Ridklubb, Norge

Aktuell som: Vice ordförande i Norska Ungdomskommittén

Vad är det bästa med att vara ung i ridsporten i Norge?

Mar får en större insikt i sporten, vara med på och bestämma nya saker. Utbyta erfarenheter mellan grenar, på klubbar och i regioner.

 

Viktig fråga i Norsk ridsport?

Förhindra "drop-outs" i ung ålder. Engagera på andra områden än uppsuttet. Ridturer, tolka med häst (snöre-kjörning), lek med häst mm.

 

Tips till andra som vill engagera sig?

Ta plats! Presentera dig! Det finns alltid plats och behov för fler engagerade. Skriv ansökningar, ge inte upp!

 

_____________________________________________________

 

Namn: Eveliina Toivonen

Ålder: 23 år

Förening: Tawast Riders, Finland

Aktuell som: Medlem i Finska Ridsportförbundet och styrelseledamot i Tawast Riders

Vad är det bästa med att vara ung i ridsporten i Finland?

Det finns många valmöjligheter. Du kan vara tävlingsryttare, hobbyryttare eller många andra saker. Förbundet tar unga människor mer på allvar nu för tiden.

 

Viktig fråga i Finsk ridsport?

Att skapa bättre kommunikation och marknadsförning så att människor blir medvetna om vad vi gör.

 

Tips till andra unga som vill engagera sig?

Var modig! Träffa nya människor, hästar etc. Det finns en plats för alla i ridsporten!

 

_____________________________________________________

 

Namn: Kristina

Ålder: 22 år

Förening: Gentofte Ridklubb, Danmark

Aktuell som: Beridarelev

Vad är det bästa med att vara ung i ridsporten i Danmark?

Alla andra unga som jag träffar i stallet och på tävlingar.

 

Viktig fråga i Dansk ridsport?

Bättre utbildningssystem. Det som finns är bra men kan utvecklas.

 

Tips till andra unga?

Var där du vill vara, då lär du dig!

 

 


 




Föreläsningar och nätverkande

Idag har vi nätverkat med ridsportungdomar från Norge, Danmark och Finland. I Danmark finns det för närvarande inget ungdomsråd, Norges är nystartat och Finland har ett fungerande. Vi delade med oss av våra erfarenheter och berättade om vilken verksamhet som CUS har i Sverige.
Alla ridsportrepresentanter (utom Jennie som tog bilden)

I övrigt har dagen bjudit på tre föreläsningar. Björn Pettersson föreläste om att vara tränare för unga i hockeyn. Sören Östergård föreläste om hur idrottandet har förändrats över tiden och om hur idrotten kan anpassa sig till förändringarna ni samhället. Den sista föreläsaren ut för idag var Tobias Karlsson som föreläste om en mentorskapsmodell från Finland.


Lite norsk kuriosa: Låsen i alla dörrar sitter upp-och-ner! Något att tänka på om ni någon gång ska ta er in till en norrman.



/Elin & Jennie

Hiss och diss

Halvvägs in i konferensen så tänkte vi hissa och dissa tiden som gått.

HISS
  • Boendet! Vi har varsitt badrum!
  • Utsikten, höga berg och djupa dalar
  • Hotellkiosken, allt man behöver (tex godis, glass och chips) och trevlig personal
  • Hockeykillarna i lägenheten bredvid, Pekka och Janne (även kallad Solen)
  • Instruktioner för handtvätt


DISS
  • Kaffet till torsdagsmiddagen som kostade 20 norska kronor
  • Den vegetariska maten beståendes av salladsblad och salladsblad
  • Inträdesavgift (110 norska kronor) till Olympiska museet
  • Bristen på fjordhästar
/Elin & Jennie

Positiv coachning

Vi började dagen med frukost. Jennie var väldigt fascinerad av den norska brunosten, men ingen av oss vågade smaka. Sedan hoppade vi in i en buss som tog oss till Lillehammers universitet. Här kommer ett referat från dagens föreläsningar:

Yngvar Ommundsen - The role of motivation and mastery climates
Föreläsningen handlade om vilka motivationsfaktorer som påverkar idrottare. Vi fick också lära oss hur man som coach kan använda sig av detta för att nå framgång.

Lise Kissmeyer - May joy and pleasure result in medals?
Lise talade om vilka olika glädjeämnen som sport kan ge oss. Hon hade gjort en studie bland idrottare för att se vilken typ av "enjoyments" som var viktigast för olika grupper. Det visade sig att utveckling, social samvaro och tävlingar var mycket viktigare än materiella belöningar.

Walk and talk
Vi fick chans att njuta av det härliga vädret medan vi diskuterade frågeställningar som föreläsarna hade skickat med oss. Till exempel pratade vi om hur vi ska få unga människor att stanna inom idrotten.
Har du några förslag? Kommentera!

Peter Eriksson - Positive coaching
Peter är svensk, men bosatt i Norge sedan många år. Han arbetar på Norska Riksidrottsförbundet och på Holmens Tennisklubb. Han har tidigare haft en elitkarriär inom ishockey, men är nu mest aktiv inom tennisen. Han beskrev sin coachingfilosofi som är inriktad på att se det positiva hos varje idrottsutövare.

Kristin Gangås - We have killed the talents
Kristin pratade om hur man genom att fokusera på glädjen i idrotten istället för resultat kan få idrottare att stanna längre inom sporten och också att prestera bättre.

Jukka Jalonen - Coaching is to support the individual
Jukkas föreläsning handlade om hur man kan arbeta med coaching av individer även inom en lagidrott som ishockey. Den här föreläsningen tog upp en del av de saker som vi har med i vår svenska ungdomsledarkurs i ridsporten, så vi kände att vi var väl insatta i det som han pratade om.

Ridsportsamling
Alla förbund som tillhör samma idrott samlades. Vi och de andra ridsportarna fick framföra de presentationer som vi hade förberett. Vi fick också chans att diskutera frågor som kom upp. Imorgon fortsätter vi att prata med de andra ridsportarna.
/Elin och Jennie


Museum

Igår, efter att vi hade skrivit blogginlägget, så fick vi helt enkelt inte gå på museum, trots att programmet utlovade detta. Istället fick vi lyssna på en politiker som på knagglig engelska hälsade oss välkom na. Sen fick vi dansa en dans som någon entusiastisk idrottskonsulent på Norska Riksidrottsförbundet kommit på enkom för detta tillfälle.
Vi väntade otåligt på att få gå in på det Olympiska museet, men döm om vår förvåning när de inte lyckats ordna inträde där åt oss, utan den som ville fick istället fick betala 110 norska kronor för att titta in där. Riksidrottsmuseet i Sverige är gratis för alla och helt klart värt ett besök!
På väg till museet... trodde vi ja!

I samma byggnad som museet ligger också Hakons hall, där ägget som användes vid OS-invigningen 1994 pryder läktaren.
Elin hittade en ny vän som dessutom var rätt lik henne, kul!
Vi åt middag tillsammans med ridsportrepresentanter från Finland, Danmark, Norge och Island. Tydligen var Equestrian svårstavat...
/Elin & Jennie

Backhoppning på schemat

Nog för att vi är i Lillehammer och bor precis brevid höjdhoppningsbacken där tokiga backhoppare hoppade med livet som insats under OS, men för oss blir det faktiskt ingen backhoppning.
På vägen hit från flyget har vi spanat efter fjordingar, efter att ha sett både får och kossor så var det äntligen en hästhage som uppenbarade sig. I hästhagen fanns också två fjordingar. Check!
Vi har en jättemysig liten lägenhet på Birkenbeineren lägenhetshotell, med tre rum och sex sängar. Om vi byter rum varje natt så hinner vi med alla rum men inte alla sängar.
I goodie-bagen hittade vi inte vad som helst, utan ett kombinerat tält/rengnställ!
Elin och ett norskt berg i bakgrunden!
Nu är det dags för oss att ta en rask promenad till Olympiamuseet och sedan ska vi vidare till Olympiaparken för middag.
/Elin & Jennie

Mot Norge!

Det är Malins bloggvecka men räkna med några inlägg från mig och Elin de kommande fyra dagarna. Vi ska till Norge på Nordisk barn och ungdomskonferens med Riksidrottsförbundet. Om tekniken fungerar som den ska så håller vi er uppdaterade om vad som händer!

Imorgon ska vi på guidad tur på Olympiska museet och sen blir det middag i Olympiaparken.  



Sist jag och Elin var ute och representerade SvRF så var vi tillsammans med Jenny i Damnark på deras Landsfinaler. Då såg det ut så här:


Vi bodde i husvagn och det var kallt! Folie i täcket visade sig vara en överlevnadsstrategi.


Den drakliknande fjordingen blev vår favorit.


Invigning med defilering


Jag, Jenny och Elin i våra fina Danska tröjor!


Lite småkul om man läser det på svenska...

Vi hörs!

/Jennie


Uppdrag Gästbloggare

Under den kommande veckan har jag fått i uppdrag att vara gästbloggare i ”Ung i Ridsporten” bloggen. Det känns som en stor ära att få chansen och berätta om min vardag som ung i ridsporten som jag just är och är brinnande i.


Terrängträning Strömsholm


Men vem är jag då?? Jo mitt namn är Oscar Eriksson. Jag är snart 17 år och bor tillsammans med min familj på en gård utanför Eskilstuna. På gården finns idag sju hästar, varav jag har två tävlingshästar. Min bästa häst heter Liandor Heart Breaker även kallad Lenni, vi ingår i det svenska juniorlandslaget. Lenni är en 14 årig valack efter Cairo- Alibi som jag tävlat till och med internationell 1* klass men även startat 2* klass under Strömsholmstävlingarna 2011. Planerna är att etablera mig mera i 2* klass under 2012.  Vi har även tävlat Msv B dressyr och 1,30 hoppning. Under de internationella tävlingarna i norska Starum tog vi ett EM kval. Jag har ridit tre SM i fälttävlan, samt har ett DM guld och ett silver för Juniorer i dressyr. Min andra häst heter Bijou Balou och är en 7 årig valack efter Balou du Rouet- Grunstein. Han är inköpt som ett projekt inför framtiden, men har ändå tävlat 1,10 hoppning, Msv C dressyr och Lätt klass fälttävlan.


Strösmsholmtävlingen 2011

När jag inte är i stallet, som jag tillbringar många timmar om dagen i, så går jag andra året på Naturvetenskapsprogrammet på Mikael Elias Teoretiska Gymnasium i Eskilstuna. Jag sitter även med i DUS Södermanland och i tävlingskommittén i min hemmaklubb som är Eskilstunaortens RF. Som ni säker förstår så har jag inte så mycket tid över till annat eftersom både hästarna och skolan tar väldigt mycket tid.

Under den kommande veckan är det ett fullspäckat schema. Mina föräldrar ska åka till Turkiet och det ger lite extra arbete hemma. Men det ska inte hindra mig för att ha full fart på träningar och tävlingar. På onsdag kommer Mattias Jansson upp från Skåne för att ha dressyrträningar. På torsdag drar hoppträningarna för Louise Haaga igång igen efter sommaruppehållet samt för att hon fick barn tidigare i somras. Till helgen har vi reg/nat hopptävlingar på hemmaklubben vilket innebär mycket arbete. På fredag skall det byggas bana och sen blir det mycket arbete under tävlingarna. Någonstans där i mellan skall jag hinna med att fixa mina hästar inför helgens tävlingar. Jag skall endast tävla på våra hemma tävlingar på lördag då jag på söndag skall till Botkyrka för att tävla fälttävlan.


Framridningen till dressyren i Starum

I måndags hade vi DUS möte för första gången efter ett litet sommar uppehåll. Vi diskuterade höstens aktiviteter, vi fick i läxa att fundera över vad vi vill göra inom DUS både inom ett år och inom ett fem års perspektiv. Vi bestämde ett datum för en US-dag och planeringen inför dagen har börjat. Allt för att det ska kunna bli så lyckat som möjligt.

Jag hoppas det kommer att vara intressant läsning och att det kommer bli bättre under veckan.

//// Oscar


Ny vecka, nya tag och en hemlig gästbloggare



Då var det måndag igen, ny vecka, och dags för mig att ta över stafettpinnen i bloggandet. Inte en liten uppgift med tanke på de fantastiska inlägg som tidigare skrivits. Till min hjälp har jag därmed rekryterat en gästbloggare som under veckan kommer skriva om sin vardag som tävligsryttare och organisationsledare. Utan att avslöja vem det är kan jag garantera att det blir riktigt bra läsning!

Vem är jag då? Malin Björklund, ledamot i Centrala ungdomssektionen (CUS) samt en av ungdomsrepresentanterna i SvRF:s förbundsstyrelse. Mina "rötter" och tidiga hästminnen  har jag från norra delen av Sverige men har efter fyra års universitetsstudier slutligen bosatt mig i Stockholm där jag idag praktiserar inom ett konsultföretag. I CUS arbetar jag för tillfället i en fantastisk projektgrupp med målet att forma det bästa Ungdomsforumet 2011. Därmed vill jag passa på att uppmana er alla att anmäla er till forumhelgen 12-13 November då 150 aktiva ridsportare, mellan 16-25 år, ges möjlighet att samlas under temat ”Lev din dröm – våga satsa” för att inspireras och diskutera riktningen för ridsporten i framtid! Mer information finns på ridsport.se under fliken ungdom.

Vi höres under veckan!

Malin

Karins bästa CUS-minne

Nu har jag landat hemma i soffan i Stockholm. Min roomie ser på Wallander-filmen på fyran och på soffbordet ligger en stor påse godis. Det är söndagskväll det och jag tänker skriva det sista inlägget för veckan.

Karin Mattsson Weijber, ordförande för Riksidrottsförbundet (och tidigare både CUS:are och ledamot i förbundsstyrensen), är en av mina stora förebilder som engagerar och inspirerar mig i min ledarroll och jag är stolt över att tillhöra den idrottsrörelse som hon är ordförande för. Här och nu utlovar jag en mer omfattande intervju med henne lite längre fram i höst, men här kommer några sneak-peaks från det hon och jag pratade om idag.

Berätta om ett påverkansminne du har från ridsporten.
- När jag var med i ungdomssektionens styrelse på Östersund-Frösö Ridklubb var vi med i alla delar av föreningen. Vi var med när föreningen skrev verksamhetsinriktning och när det var aktiviteter. Vi var absolut ingen ungdomsverksamhet vid sidan om och känslan av att allt går att påverka har jag fått med mig därifrån. Om jag ska välja ett CUS-minne så måste det vara när LOK-stödsreglerna skulle skrivas om och vi startade projekt X för att traditionella tjejidrotter skulle få samma ekonomiska förutsättningar som killidrotterna. Det var stor mediauppståndelse kring projektet, vi genomförde demonstrationståg med PG Gyllenhammar i spetsen och Malin Morén (CUS:are) hamnade på Aftonbladets förstasida med en stegrande häst.

Varför är ridsporten så bra på att engagera unga ledare?
- För att ridsporten erbjuder ett ledarskap med reellt ansvar.

Och till sist, Jennies fråga: vilken är den lägsta godtagbara badtemperaturen?
- 15 grader.
/Helena 



Karin Mattsson Weijber, ordförande för Riksidrottsförbundet.

Fråga Karin

Tack för alla kommentarer, mail och hejarop på bland annat Facebook, de senaste dagarna. Det värmer och gör verkligen mig glad! Tack!

Uppdatering: just nu befinner jag mig på åländsk mark. Och nej, jag åker inte finlandsfärja, så ni kan sluta gissa på det. Jag är istället, med anledning av mitt jobb, på nordisk idrottsmöte där representanter från den svenska, danska, norska, finska, åländska, isländska, färöiska och grönländska idrotten samlas för att diskutera viktiga gemensamma (eller felles som den norska delegationen envisas med att säga) frågor för idrotten. Själva mötet hålls i den åländska skärgården, på en ö som heter Silverskär och miljön här är fantastisk med natur, djur och vatten i symbios.

Vi har under två dagar pratat om den nordiska idrottsmodellen som (nästan) är unik i världen genom sin uppbyggnad med föreningar som är demokratiska och öppna för alla, vi har diskuterat hur vi värnar det ideella arbetet och vi har skissat på de utmaningar som vi ser framför oss att idrotten står för. Det är spännande, lärorikt och väldigt kul. 

Jag måste också, såhär i förbifarten, påpeka att Sverige har fem representanter på plats och fyra av dessa är kvinnor. Om man jämför med resten av länderna så har de tillsammans fyra kvinnor och sedan kan ni själva räkna ut att majoriteten då är män eftersom vi ungefär är 40 deltagare totalt. Medelåldern är också ganska hög, jag är yngst och sedan kommer den norska internationella rådgivaren (31 år) och hans danska kollega (36 år). Deltagarna här är otroligt kompetenta och bra på alla sätt och vis men ibland kan man ändå ställa sig frågan varför inte idrotten, som överlägset är den största barn- och ungdomsrörelsen, styrs av unga.

I alla fall: Karin Mattsson Weijber, ordförande för Riksidrottsförbundet, är såklart med här på Silverskär och jag tänkte intervjua henne till bloggen imorgon. Så, vad vill ni fråga Karin om? Kommentera!
/Helena



Den här vyn vaknade jag till imorse, inte helt fel. Och till Jennie: vattnet var ungefär 17 grader. Till er andra: jag badade inte.

Ledare och förebilder jag mött

Jag har under nästan tjugo år på något sätt varit engagerad inom ridsporten. Under hela denna tid, oavsett vad jag sysslat med (som knatte, ponnyryttare, förtroendevald med olika uppdrag på alla nivåer, tävlingsryttare med mera) har jag alltid haft förmånen att få påverkas av goda ledare, som samtidigt varit förebilder för mig. Detta är ingen tillfällighet. Ridsporten är känd för att fostra goda ledare, inte bara i idrotts-Sverige utan i hela samhället. Låt oss vara stolta över detta, men samtidigt är det viktigt att analysera varför.
 
När jag började rida på Röinge Ridklubb i Hässleholm fanns ett gäng äldre tjejer, som betytt lika mycket för mig som de ledare och förebilder jag idag, tjugo år senare, har förmånen att få inspireras av. Jag tänker på Jenny, Anna, Helena, Lotta, Elka, Inki, Matilda, Kristin och sist, men mest, Gella. Du känner dem inte och det spelar egentligen ingen roll. Poängen är att det finns hundratals av dem i Ridsport-Sverige.
 
Idag nämner jag andra namn, utan att ha glömt Röinge-tjejerna. Jag tänker på Karin Mattsson-Weijber (ordförande för Riksidrottsförbundet), Karin Karlsson (chef på Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna), Camilla Hagman (chef på Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna och ordförande för Ridskolan Strömsholm), Antonia Ax:son-Johnson (företagsledare och dressyrengagerad), Malin Morén (driver eget företag) samt politiker som Birgitta Olsson (EU-minister). I förbundsstyrelsen just nu har vi dessutom Gunilla Wikman (bland annat informationsdirektör på SEB) och Marie Hallander-Larsson (personalchef på Swedbank). Sedan finns det ju förstås en massa andra fantastiska människor i Ridsportförbundet (både anställda och förtroendevalda) som har inspirerat mig och lärt mig massvis, men skulle jag räkna upp fler hade det här blogginlägget kunnat bli flera kilometer långt.
 
Avståndet i verklighet och tid mellan dessa båda grupper är stort, men det är mer som förenar än som skiljer. Det som förenar är främst att de alla på något sätt har eller haft en gemensam nämnare i ridsport och hästverksamhet. Ridsporten, kontakten med hästen, demokratin i föreningen, vänskapen, har gjort att de alla kan säga att det var i stallet jag lärde mig ta ansvar, demokrati och kamratskap, tro på mig själv, känna empati för människor och häst, samarbeta med andra, ta beslut, ibland i pressade situationer, och sedan ta ansvar, även om det skulle blivit fel.
 
Detta är inte bara vad jag tror, det finns beskrivet i en doktorsavhandling av Lena Forsberg vid Luleå Tekniska Universitet, som i den beskrivit två aspekter av ledarskap i stallet. Det handlar om det rika utbudet av situationer att utöva sitt ledarskap på och det faktum att tjejerna själv tycker det är roligt att vara ledare. Detta är en kunskap, som är viktig att bygga vidare på, som i och för sig kan gälla för många idrotter, men som är starkt koncentrerad för just ridsporten.
 
Så därför tjejer och killar, runtom i ridsport-Sverige: Det du håller på med i ridskolan, på träningen, stallbacken, när den tunga höbalen skall upp på loftet, när vattnet frusit i stallet, när din ponny inte vill det du vill, när inte pengar eller tid vill räcka till, tänk på allt det positiva som i framtiden för dig själv och andra, som kan komma ur ditt slit: Du har glädje av allt detta hela ditt liv. Hela samhället har glädje och nytta av det.
 
Till sist för att återgå till en av de som just nu är en förebild för mig och kanske även för dig: Birgitta Olsson skrev för några år sedan dessa ord i en debattartikel i Östgöta Korren: "Bakom grepen på höloftet finns kanske en Pehr G Gyllenhammar i flickgestalt. På den leriga galoppstigen spränger en mellanstadietjej och kommande Carl-Henrik Svanberg fram. I spiltan med ryktborsten ivrigt borstande en tovig New Forest-svans finns en tanig tonårstös som trettio år senare är vår nya Percy Barnevik".
 
Kan det sägas bättre?
Dessutom är det sant!
/Helena

Möte med Ridskole- och utbildningssektionen

Det är Helenas bloggvecka, men jag passar ändå på att uppdatera er på vad jag har gjort den här veckan.

I onsdags morse steg jag upp alldeles för tidigt för att hinna med 6.06-tåget till Strömsholm. Jag skulle på möte med Ridskole- och utbildningssektionen (RUS).

Mötet började med en presentation av Anders Mellberg, vår förbundsordförande. Där efter fick vi lyssna till Jan Andersson, vd för Ridskolan Strömsholm och Becky Evensen, utbildningschef på RS.

Sedan följde vi den ordinarie dagordningen för mötet. Frågor som diskuterades var bland andra hur vi ska fira Ridsportförbundets hundraårsjubileum 2012 och Agrias ridskolemästerskap för lektionsryttare som rids nu i höst. Linnéa och jag berättade om hur arbetet i arbetsgruppen kring utbildningsplan och ryttarmärken fortskrider. När jag fick rapportera från CUS tipsade jag om den här bloggen (hoppas att RUS-ledamöterna läser detta nu). Jag talade också om vad vi har på gång i höst, till exempel Ungdomsforum, Hästkunskap Cup och Ledarfokusutbildningar.

Det var ett bra möte med många intressanta frågor och jag ser fram emot att få följa RUS arbete.

/Elin

RSS 2.0