Ung i ridsporten

Hoppas att ni alla njuter till fullo av sommaren. Att ni badar, äter glass, läser en bra bok, rider en tur i skogen, kanske tävlar, ger favorithästen en kram i sommarhagen eller vad mer som nu kan tänkas höra sommaren till. Kanske är det någon av er som jobbar på ridläger och förgyller sommaren för hundratals barn med lekar, teorilektioner och ett och annat vattenkrig?

Själv har jag semster nu, lyx för en student. Men eftersom jag jobbar och står i så fanns där också fem veckors fullbetald semester att plocka ut och det kunde jag ju inte säga nej till! :)

Förra helgen var det tävlingar på anläggningen där jag red när jag var liten. Ja, jag skulle nog vilja säga att jag växte upp där. För nog var jag mer där än vad jag var hemma. Nötte pälsen på mina två sköthästar, pustade träns så händerna såg ut som russin, tog en fika med kompisarna i cafeterian, red lektion, hittade på massa kul med US och pysslade med allt annat som hör stallet och föreningslivet till.

Nu för tiden är det sällan jag är där, det händer ibland, men inte mer än ett par gånger om året. Stallet var öde, lektionshästarna var ute på bete, inte ens stallkatterna syntes till. Jag och min kompis som jag var där med gick runt och tittade. Fascinerades över hur väl vi kom ihåg varje skrymsle och vrå, hur vi kunde säga precis i vilken spilta hästarna stått i och kanske framför allt över hur många minnen som bara kom över oss. Underbara minnen!

Tänk alla spökkvällar jag varit med och ordnat, alla luciashower, alla kurser jag haft för både barn och vuxna. Tänk att vi hade övernattningar med så många barn att vi kunde lagt nytt golv med alla madrasser! För att inte tala om ansvaret när jag jobbade i stallet och det förtroende jag och mina kompisar fick när vi till exempel fick ansvara för igångsättning av konvalescenter. Ja, tänk också alla fantastiska vuxna vi hade runt omkring oss, riktiga förebilder. Människor som gjorde massa bra saker som det bara var att plocka ut godbitar ifrån, göra till sitt eget beteende och använda i ledarrollen.

När den här vågen bara sköljde över mig där inne i det tomma stallet, då förstod jag helt plötsligt på riktigt vilken fantastisk skola det var. Att komma till mitt första jobb och driva projekt, designa undervisning, organisera människor och skapa gemenskap det har ju jag, precis som du, tränat på nästan hela livet! Tanken har ju slagit mig förut, ja, det finns ju till och med forskning som säger att stalltjejer utvecklar handlingskraft. Men det var först när jag stod där i stallet, i den miljön där allt hände, som jag riktigt kände det också! Kände hur värdefullt det varit för mig att få växa upp där!

Hoppa ur skorna för en stund, ställ dig och kolla på dig själv och omgivningen, försök att ta in vad du gör och vad du lär dig. Du kommer bli positivt överraskad – jag lovar!

/Jennie

I hagen hittade vi Oscar, nu 23 år gammal. Jag skulle chansa på att han kom till ridskolan 1995 kanske. Still going strong - vilken kämpe! Oscar har faktiskt gått i Globen, året var 1999 och Vallentuna Ridklubb vann "Globenkadriljen". Nu har han i alla fall en välförtjänt sommarvila!