Havrepappan gästbloggar!
Jag heter Lars Mentzer, men är kanske lite mer välbekant som Havrepappa. Till vardags
så bloggar jag på Hippson.se och har en sida i Hippson Magazine. Anledningen till att
jag skriver här i Ung i ridsports-bloggen är att jag har blivit inbjuden att vara med under
Ungdomsforum i Täby nu till helgen för att blogga om vad som händer och sker där. Det skall
bli roligt.
Jag är en betraktare av hästvärlden. Jag har egentligen aldrig ridit själv, om man nu helt
bortser från 10 ridlektioner på Billdals ridklubb på 80-talet när jag var typ en tvärhand hög.
Jag slutade rida när hästkräket jag hade på ridskolan bet mig i armen, så intresserad var jag
då.
Jag har också gjort en turridning med islandshäst för något år sedan. Hästen jag red på hette
Dimma, och det hette hon nog inte för att hon var så snabb och livlig. Den turen varade i
två timmar och jag var vettskrämd i en och en halv timme. Den sista halvtimmen kände jag
varken mina ben, eller någon rädsla längre.
Lars till häst.
Fram till för några år sedan så visste jag inget mer om hästar än att de var stora, hade fyra
ben och luktade skumt. Jag visste också att det fanns små varianter av samma sorts djur,
och att dessa kallas för ponny. Jag visste att de käkade hö och att de bodde i stall. Jag
hade nog koll på att bäbisarna hette föl, mammorna kvig.. nej! vänta fel djur, sto menar jag.
Hingstar hade jag koll på, men visste inget om valacker. Det var nog det jag visste då tror
jag.
Så träffade jag en hästtjej och jag insåg att det fanns något som faktiskt hette hästvärlden,
och som verkligen inte var som något jag någonsin hade upplevt förut i mitt liv. Det var en ny,
okänd och bitvis väldigt skrämmande verklighet. Det fanns plötsligt massor med saker som
jag blev tvungen att lära mig.
Man kan utan att överdriva säga att mitt liv förändrades och någonstans på vägen så
blev betfor en viktigare ingrediens i mitt liv än lösgodis. Ut ur mitt liv försvann alla sådana
goa saker som sovmornar, lediga helger och att slappa med en film i soffan en söndag
eftermiddag. In i mitt liv kom istället nya ”helfestliga” saker dressyrtävlingar och att frysa
röven av sig i iskalla ridhus.
Man kan kanske säga att jag är ett häst-UFO. Jag är en alien som lever i ”close contact” med
hästvärlden och sen skickar jag rapporter tillbaka till mitt moderskepp om de märkliga saker
som ni hästmänniskor sysslar med.
Tro nu inte att jag har något emot hästtjejer och hästfolk, det har jag inte. Jag tycker ni är
helt fantastiska på många sätt, men det har blivit min lott i livet att studera er och ironisera
över er. Jag ser verkligen fram emot helgen i Stockholm och jag hoppas på massor med
input, och att jag även kan roa (och oroa) både deltagarna och mina vanliga läsare på
www.hippson.se/havrepappa.
