Ung i ridsporten

Hej!



Det allra bästa med att gå i skolan är alla lov, denna veckan har jag höstlov vilket innebär en hel del bloggande, ridning och redigering. Jag och Josefine från Theleborgs Ryttarsällskaps Ungdomssektion, TUSS kommer ägna lovet åt att redigera filmen som TUSS håller på att skapa. 



Filmen kommer att handla om vad en ungdomssektion är, hur man kan arbeta där och ge lite olika tips och idéer.

Tjena!

Nu är det dags för mig att lämna över blogg-stafettpinnen för denna gång. Min helg har varit hektisk och mycket har hunnits med. Bland annat håller jag och Malin i CUS som bäst på att planera det sista inför Ungdomsforum som äger rum i Stockholm om två veckor. Det kommer bli väldigt spännande!


Helgen avslutades på bästa sätt. Det började med att vi alla fick en extra sovtimme, underbart! Senare under kvällen fick jag tillfälle att studera de bästa av de bästa inom hoppning. Det fantastiska samspelet mellan ryttarna och hästarna fick till och med mina föräldrar att sitta som klistrade framför tv:n. För min del råder det inga tvivel om att ridsport en tv- sport!

Ha det bäst!


/ Klara

Hej igen!

För en tid sedan var jag iväg på ytterligare en möteshelg men den här gången var det inte med ridsporten.Genom mitt engagemang inom ridsporten har jag fått förmånen att sedan ett år tillbaka vara ridportens representant i Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarnas Ungdomsråd. Rådets syfte är bland annat att vara rådfrågande gällande olika frågor till Riksidrottsstyrelsen och SISU:S förbundsstyrelse.

Möteshelgen ägde rum på Bosön Idrottsfolkhögskola. Skolan ligger på Lidingö i Stockholm och erbjuder olika utbildningar och kurser inom idrottsvetenskap och hälsa. (Läs mer på http://iof4.idrottonline.se/templates/Workroom.aspx?id=16007)  

Eftersom anläggningen ger bra träningsmöjligheter för många olika idrotter brukar det ibland kunna dyka upp en hel del idrottskändisar, som tillexempel ögongodis i form av Svenska Ishockeylandslaget. Tyvärr hade vi inte sådan tur denna gång utan fick nöja oss med att dela konferensen med Skogsmulle international.

Under helgen planerades bland annat innehållet i en träff för engagerade unga inom idrotten som kommer att anordnas helgen 19-20 november. (läs mer på http://www.rf.se/Arbetsrum/Ungdomsradet/ ) Vi hann även med ett processarbete kring vilka framtida mål som Ungdomsrådet ska uppnå.

Hela gänget!
Från vänster: Anton fr badminton, Jennifer fr skolidrott, Sara (sittande) fr Varpa, Malin fr Bordtennis och längst till höger har vi Anna, vår kansliresurs, det vill säga Ungdomsrådets Eva.

Anna håller upp arbetsmaterialet till ”Engagerad 2.0” som riktar sig till dig som är engagerad inom en förening. Engagerad 2.0 är skrivet av CUS ordförande Helena Carlsson.

Philip, från fotbollen, kunde tyvärr inte komma på mötet utan var med via Skype. Ett bra exempel på hur man kan lösa möten trots stora avstånd och långa resvägar.  

/ Klara

Efter ett halvårs uppehåll har jag precis återupptagit mitt lektionsridande. Det känns fantastiskt att en gång i veckan får klä på sig ridkläderna och känna hästdoften när man kommer in i stallgången.

Hästarna och ridningen är inte enda anledningen till att jag rider lektion. Det är även ett sätt att träffa andra hästfrälsta och diskutera ridsport. Under dagens skrittur hann jag och en annan tjej i gruppen både diskutera ridsporten som friskvård och varför priset på Ungdomsledarekursen varierar mellan olika distrikt.

Tisdagslektionerna är därför inte enbart ett tillfälle där jag får ägna mig åt det bästa jag vet utan även ett sätt att får bättre koll på ridsporten.

Hur gör du för att hålla koll på ridsporten?

En sämre bild på mig och favoriten Overload efter kvällens ridpass.

/ Klara

Hej alla!

Efter en intensiv utbildningshelg i höstfina Göteborg är det nu min tur att blogga. Det känns väldigt roligt att äntligen få ”träffa” alla läsare som jag hittills bara har hört talas om.  Vi inleder hur som helst med den obligatoriska presentationen.

Namn: Klara Gunnarsson

Ålder: 25 år.

Bor: Har just flyttat hem till Stockholm efter att studerat i Lund i flera år.

Gör: Är precis färdigutbildad civilingenjör från Lunds Tekniska Högskola. Jag är arbetssökande och jobbar just nu extra inom hemtjänsten.

Klubb: Hufvudsta Ridklubb i Solna kommer alltid var min hemmaklubb men jag rider just nu för Gömmargårdens ridsällskap i Stockholm.

Häst i livet: Ridskoleponnyn La lune som jag tog hand om under flera år. En oerhört positiv liten häst som alltid gjorde sitt bästa men som tyvärr har lämnat jordelivet.

Uppdrag inom Ridsporten: Jag började engagera mig inom Ungdomssektionen på Hufvudsta Ridklubb.  Det var en oerhört roligt tid och vi var ett bra gäng som tillsammans uträttade både stora och små stordåd. Efter gymnasiet arbetade jag som fritidsledare på Östermalms Ridskola. Det är ett av de roligaste jobben jag haft, det var fantastiskt att få jobba med positiva barn och underbara hästar.

Uppdrag i CUS: Jag blev invald som ledamot i CUS 2009 och sitter även som ungdomsledamot i förbundsstyrelsen. Inom CUS arbetar jag för tillfället främst med höstens stora händelse, nämligen Ungdomsforum 2011.

Jag brinner mycket för att öka ungas delaktighet och inflytande inom ridsporten. Det kan låta som en klyscha men eftersom unga vet bäst vad unga vill så tycker jag att det är självklart att unga ska vara med och påverka. Speciellt med tanke på att en stor del av förbundets medlemmar är unga under 26 år.

(Bilden är tagen när CUS var och red på Teleborgs Ryttarsällskap och hästen heter Munsboro Guiness)

Vi hörs!

/ Klara

 

För första gången går priset som sveriges bästa ungdomsledare samt ungdomssektion till samma klubb. Hammarfö Ryttarförenings US tog inte bara hem segern som bästa US utan en av deras ledamöter, Maria Evers, tog även hem priset som årets ungdomsledare.

Om Hammarö Ryttarförenings US:
Hammarö Ryttarförening har under året jobbat för en god sammanhållning i stallet samt att alla ska känna sig välkomna på ridskolan. De har ordnat otaliga aktiviteter; allt från filmkvällar, spökkvällar, Vi i Stallet till RidersRescue (första hjälpen för ryttare). De jobbar aktivt med att utveckla sin styrelse genom att gå på utbildningar via SISU inom föreningskunskap och styrelsearbete. De jobbar även för framtida styrelser genom att driva mini US där de yngre medlemmarna får möjligheten att lära sig om hur det är att jobba i en ungdomssektion.

Om Maria Evers:
Maria är en glad och positiv tjej som utgör en viktig del i föreningen. Hon verkar mycket för sammanhållningen i klubben och jobbar även ideellt på helgerna med att ta hand om ridskolans hästar. Maria anses av medlemmarna på klubben som en mycket bra förebild och en person man alltid kan lita på.

När vi i juryn skulle utse dessa fick vi läsa om flertalet duktiga unga ledare och lika många super bra ungdomssektioner. Men efter ett tag var vi alla eniga då vi utsåg dessa vinnare. Så för er som sökte i år men inte vann: SÖK IGEN!
Ni ska även få några tips. Lägg tid på er ansökan - det är väldigt många sökande och det gäller för er att verkligen berätta precis varför just ni ska vinna. Projektidén för ungdomssektionerna är också något vi kollar mycket på. Vi ska trots allt dela ut ett stipendie som ska finaniseria denna idé så för oss är det väldigt viktigt att den är bra och genomtänkt. Så kör hårt och sök igen nästa år!

I helgen har vi som Jennie tidigare berättat varit på kurs i Göteborg. Nu är iallafall vi GRYMT taggade för Ungdomsforumet i Täby 12-13 November. Ses vi där?

Till sist - jag vill återigen gratulera Hammarö Ryttarförening och Maria!

Snöiga hälsningar (JAA SNÖN har kommit i Luleå!!) Martina

 

Tidigare i veckan berättade jag om Pablo, en häst som betytt otroligt mycket för mig. Efter 20 år i ridsporten så har en hel del hästar passerat. Men det är ju inte bara hästar man lär känna i stallet och som engagerad i ridsporten. Under åren har jag också lärt känna hundratals
fantastiska människor som alla har gjort intryck på mig och format mig. Den här helgen har jag och resten av CUS varit i Göteborg hos Malin Morén på utbildning. Malin driver Lorensbergs Organisationskonsulter, är hästtjej och dessutom gammal CUS:are. Jag lärde känna Malin för fyra år sedan under en utbildning. Malin tillhör helt klart en av dem som gjort ett stort intryck på mig. Hennes kunskap, inspiration och förmåga att lära ut har utvecklat mig mycket.     Jag passade på att ställa några frågor till Malin:

Du var med i den första CUS-styrelsen som bildades vid sammanslagningen 1993, hur hamnade du där?

- Jag började som aktiv på föreningen, först i US. Det ledde till ett engagemang i DUS och även i SPF (Svenska Ponnyryttarförbundet). Frågan om att ingå i CUS fick jag efter att jag hållit ett föredrag på stämman på Svenska mässan. När man sedan letade efter personer att ingå i CUS så ville man ha olika kompetenser och då blev jag den som fick stå för kompetensen från SPF.  

Under din tid i CUS så hamnade du på löpsedeln på en stegrande häst, hur blev det så?
- Det var Aftonbladet som ville ha en bra bild på löpsedeln. De skulle skriva om Projekt X som var ett projekt som satte fokus på den ojämna bidragsfördelningen i kill- och tjejidrotter. Vi ville göra någonting åt snedfördelningen och bland annat engagerade vi ungdomssektionerna i landet. De fick i uppdrag att uppsöka politiker, media och att förbereda demonstrationer. Allt för att sprida vårt budskap. Tyvärr har valpen Holly tuggat i sig löpsedeln.

Vad gör du nu för tiden?
- Jag är entreprenör och driver Lorensbergs Organisationskonsulter. Jag startade det efter att ha varit ideell i ridsporten. Vi har nu 35 medarbetare och finns i 7 länder runt hela världen.  Hästarna finns fortfarande kvar i mitt liv, i vinter åker jag till Argentina för att rida och träna polo. Här hemma blir det också lite poloträning och en del uteritter!

Vad har du med dig från tiden i CUS?

- Framför allt har jag med mig tre saker:

· Att man kan använda de drivkrafter man har som ideell för att göra det man vill jobba med, till exempel starta det företag man vill.

· Att det går att påverka om man tar initiativ och har engagemang!

· Ridsporten tar unga på allvar, det ger bekräftelse och skapar både självförtroende och självkänsla!

 

Har du något medskick till oss?

- Fundera på vad ni lär er i det ideella arbetet och reflektera över det! Koppla samman det med yrkeslivet! Ja, det gäller ju alla unga aktiva ridsportare!

- Fortsätt att ge varandra positiv förstärkning, det har CUS alltid varit bra på.

/Jennie

Detta blogginlägg började nog egentligen produceras i min hjärna redan 2008. Det var ridsportforum på Aronsborg i Bålsta och representanter från den centrala och regionala (distrikten) organisationen hade samlats för att följa upp stämmobesluten från 2007. På fredagskvällen stod CUS som värd för middagen. Helena inledde med ett välkomsttal som bjöd oss alla på skratt. Även efter middagen skulle det hållas tal, då av en av distriktsordförandena. Han tackade DUS så mycket för middagen. Ingen vågade säga något, men uppenbarligen hade någon gjort det senare för även nästa middag ställde han sig upp, bad om ursäkt och rättade sig, det var ju KUS som han skulle tacka för middagen. Inte konstigt att han inte hittade rätt bland alla förkortningar vi har i ridsporten. Jag började skriva på en lista på alla dessa förkortningar som vi slänger oss med, men skickade den aldrig till honom. Den lista som kommer här är antagligen långt ifrån komplett, ni får gärna hjälpa mig att fylla på genom att kommentera inlägget.

Organisationen
SvRF	Svenska Ridsportförbundet
US	Ungdomssektionen
DUS	Distriktets Ungdomssektion
CUS	Centrala Ungdomssektionen
FS	Förbundsstyrelsen
RUS	Ridskole- och Utbildningssektionen
TS	Tävlingssektionen
FEI	Fédération Equestre Internationale (Internationella Risportförbundet)
EEF	European Equestrian Federation (Europeiska Ridsportförbundet)
Idrottens organisation
SF	Specialidrottsförbund (t.ex. Svenska Ridsportförbundet)
SDF	Specialdistriktsförbund (t.ex. Stockholms läns Ridsportförbund)
DF	Distriktsidrottsförbund (t.ex. Stockholms Idrottsförbund)
RF	Riksidrottsförbundet
SOK	Sveriges Olympiska kommitté
IOK	Internationella Olympiska Kommittén
Hästnäringen mm
HUS	Hästnäringens Ungdomssatsning
HNS	Hästnäringens Nationella Stiftelse
HYN	Hästnäringens Yrkesnämnd
ATG	Aktiebolaget Trav och Galopp
LRF	Lantbrukarnas Riksförbund
RS	Ridskolan Strömsholm (men kan även stå för Riksidrottsstyrelsen)
HRA	Hästnäringens Riksanläggningar
Utbildningar
ULK	Ungdomsledarkurs
FULK	Förberedande Ungdomsledarkurs
VULK	Ungdomsledarkurs för vuxna
SRL	Svensk Ridlärare Level (finns Level I – III)
RIG	Riksidrottsgymnasiet
Tävling
TDB	Tävlingsdatabasen
TR	Tävlingsreglemente
WE	Working Equitation
WEG	World Equestrian Games
Avel
ASVH	Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen
ASRP	Avelsföreningen Svensk Ridponny
	Det finns såklart fler avelsorganisationer i Sverige
Övrigt
LOK-stöd	Statligt Lokalt Aktivitetsstöd (ibland skrivs det som LOKAK)

 /Jennie

För några veckor sen styrde jag bilen mot Lillsveds Idrottsfolkhögskola där Stockholms läns Ridsportförbund har alla Ungdomsledarkurser. Jag hade äran att ta emot 20 förväntansfulla ridsporttjejer som skulle gå det första steget på Ungdomsledarkursen.

En av deltagarna var en gammal elev från skolan där jag jobbat. Här kommer några tankar från henne om att vara Ung i ridsporten och utbilda sig till Ungdomsledare!

Namn: Tove Andreasson

Förening: Skånela Hästsportförening (Skånela Ridlekis)

Aktuell som: Deltagare på ULK i Stockholm

Uppgift i föreningen: Med i US o kassör

Vem var det som frågade om du ville gå ULK:en?
Jag kommer faktiskt inte ihåg vem det var från första början. Vi (US & stora styrelsen) har pratat om det rätt länge! :)

Varför tror du de frågade just dig?
För att de vill kanske att jag ska lära mig något som jag kan dela med mig av till ridskolan.

Vad tog du med dig från första steget på ULK:en?
Allt vi pratade om! Bland annat om organisationen och hur man leder barn, o hur de lär sig o sånt. Men jag tar också med mig gemenskapen som vi fick vi i gruppen. :)

Det bästa med att vara ung i ridsporten? Oj, det bästa... svår fråga... det bästa är väl att det finns så mycket mer. Man är ju ung som sagt! Många år kvar! Och MYCKET mer att lära sig! :)

Tove och Aktus

Lycka till Tove och alla andra blivande
Ungdomsledare med era nya uppdrag!

/Jennie

Jag har delat ut priser till årets US och årets Ungdomsledare på scenen i Globen många gånger, det är alltid lika roligt att stå där med glada, stolta och förväntansfulla stipendiater. Men när jag åkte ner mot Göteborg i början av det här året så var det inte för att dela ut stipendium utan för att själv ta emot ett.

Jag hade, tillsammans med DUS i Örebro, tilldelats ett stipendium ur Sven Tollings minnesfond. Det var en häftig upplevelse att efter ca 15 år som aktiv ledare i ridsporten, få hämta ut stipendiet inför ett nästan fullsatt Scandinavium. Tänk om alla fantastiska ledare i detta avlånga land fick dela den upplevelsen med mig!

Nästa år är det någon annans tur att hämta ut stipendiet. Nu är det dags att söka själv eller nominera någon annan! Läs mer på ridsport.se


Foto: SvRF

/Jennie

Jag började rida på Vallentuna Ridklubb någon gång i sexårsåldern. Där fanns fantastiska människor som inspirerat mig och fått mig att växa.  Min första ridlärare Gunnel Bergqvist, en sånn där fantastisk ridlärare som fick mig att känna mig trygg på hästryggen. Den entusiasmerande ridskolechefen Lena Bredberg som vände ut och in på sig själv för att alla skulle ha det bra. Dressyrtränaren Viveka Fellbom som tog oss stalltjejer under sina vingar, hittade på galenskaper med oss och stod upp för oss i alla väder. Och såklart stallchefen Lena Karlsson som alltid ställde upp och som lärt mig massor om hästar, för att nämna några. Du har säkert stött på dem du också, dessa fantastiska människor som jag tror och hoppas att det finns några av i varje stall.

Det är lätt att prata om människor när man pratar om förebilder, men som jag skrev i min presentation så finns det en fyrbent vän som betytt otroligt mycket för mig.
Honom vill jag berätta om.

Jag var väl sisådär nio år när han kom till ridskolan där jag red. Visst älskade jag hästar men jag var verkligen livrädd för dem. Ibland undrar jag vad som fick mig att fortsätta kämpa, men jag tror att jag har svaret.
Det stod en liten guldfux i spiltan längst bort till vänster i ponnygången, han stod där och tittade på mig med sina stora, runda, snälla ögon och jag smälte direkt! Det var snart dags för skötarmöte och med fjärilar i magen gick jag dit. Som du säkert förstår så går det inte med ord att beskriva hur lycklig jag var när det stod klart att jag var hans miniskötare! En fin lila ryktlåda inhandlades med matchande lila borstar och annat som kan vara bra att ha. Det dröjde inte länge tills jag hade tjatat mig till att få bli skötare istället för miniskötare – det lät liksom större och bättre.		Nykommen till ridskolan

Pablo heter han, ponnyn jag pratar om, och han är något av det allra bästa som hänt mig i livet. Pablo lärde mig att hästar inte var så farliga som jag trodde och han fick mig att våga fortsätta rida. Han var kanske inte den bästa på att springa dressyr och hoppa gillade han verkligen inte, men för mig var han så mycket mer! Han var uppvuxen i en stor flock med ca 80 hästar på Klintebyns Gård på Gotland. När han som fyraåring fångades in med lasso hade han inget vidare förtroende för människor. Pablos förtroende fick man inte, det förtjänade man och att förtjäna det var något stort för mig!

Pablo och jag hade mycket kul tillsammans. Jag litade på honom och han på mig. Precis som tjejerna i Lena Furbergs Min Häst-serier så hade jag bestämt mig för att vi aldrig skulle skiljas åt. Åren gick och jag slutade på ridskolan men var där och hälsade på Pablo lite då och då. Så plötsligt hände det, en dag i början av sommaren låg jag hemma och var sjuk. Det var på den tiden då hemtelefoner fortfarande var ett måste och nummerpresentatören på allvar hade gjort intrång i det svenska hemmet. Telefonen ringde och visade ett välbekant nummer, det var från ridskolan. Jag trodde det var någon av mina kompisar och svarade glatt. Så fel man kan ha! I andra änden av luren var den dåvarande ridskolechefen Sandra som lite försiktig undrade om jag ville ha en ponny?

Jag kunde inte svara annat än JAAA!!!

Den lilla ponnyn hade blivit 22 år och det hade hunnit gå 10 år sen jag blev störtförälskad i honom. Visst ville jag ha honom, det var inget snack om saken!

Mamma förstod, pappa tyckte jag var knäpp, mina kompisar var glada för min skull och min tränare, ja… hon undrade nog verkligen vad jag höll på med. Det fanns de som förstod, sen fanns det de som inte förstod och de kommer säkert aldrig att förstå heller. För hur kan man gå och köpa en 22 årig ponny som man är för stor för att rida på? Svaret är enkelt – man är kär!

Under de sju åren jag hade honom så hade jag hjälp av två fantastiska familjer som förgyllde hans liv. Den sista tiden fick han komma tillbaka till mig och tillslut, 29 år gammal, fick han springa vidare till de evigt gröna ängarna. Även om jag fällde många tårar så var jag glad, glad över att jag fick möjligheten att hålla mitt löfte och ge ponnyn med ett hjärta av guld sju fantastiska år som pensionär.

Pablo lärde mig om respekt, tillit och ansvar och han tränade mig i att vara tydlig och konsekvent. Det har jag fortfarande med mig, dagligen. Det har varit en ovärderlig lärdom att ha med i arbetet som lärare, men också som ledare i ridsporten.

Det var min berättelse om en häst som betytt otroligt mycket för mig i mitt liv. Och det är ju också det som förenar alla oss hästmänniskor, betydelsen av hästen och kärleken till den. Kommentera gärna och berätta om en häst som betytt mycket för dig!

Med de orden så vill jag bara avsluta och säga:

Tack Pablo!


Pablo och jag på en maskeradtävling som US ordnade, han var clown om jag inte minns helt fel!


Pablo fick såklart vara med när US fotograferades


Pablo 27 år gammal

/Jennie

Då har turen kommit till mig att sköta bloggandet. Jag och Helena var de i CUS som testkörde bloggen, så ni har läst mina skrivna rader tidigare. Men nu är det alltså min vecka och jag inleder med en presentation!

Namn: Jennie Hagelin             

Gör: Tjänstledig från lärarjobbet och läser Masterprogrammet i pedagogik på Stockholms Universitet.

Klubb: Vallentuna Ridklubb, mitt andra hem i många år!

Hästar i mitt liv (och i mitt hjärta): Nummer ett för mig kommer alltid vara Pablo. Andra hästar i mitt hjärta är ”Knutte”, en mycket speciell häst som jag nötte pälsen med ryktborsten på under många år. Toronto, min egen häst som jag hade i 7 år och tävlade dressyr på.  Hoffa, hästen jag rider nu, som för övrigt ägs till hälften av Anders Mellberg (den andra hälften äger Pia de Gysser som hjälpt CUS i arbetet med sociala medier).

Cézanne ”Knutte” f.1992 e. Chapman- Brilliant

Engagemang i ridsporten:
Jag har vandrat den klassiska vägen genom ridsportens organisation och började i US på Vallentuna Ridklubb. Det var en fantastisk tid som jag ibland drömmer mig tillbaka till. Till min stora glädje så är det fortfarande en fantastisk ungdomssektion där, läs gärna deras blogg - http://vrkusek.blogg.se/

I Stockholms läns Ridsportförbund jobbade jag i DUS och i Distriktsstyrelsen många år. Höjdpunkten på året var alltid US-galan som vi brukade ha runt 150 besökare från hela Stockholm på. Arbetet i distriktsstyrelsen var också väldigt roligt och utvecklande. Men det som var allra roligast var helt klart US-kurserna och FULK:arna, finns det något bättre än att få hjälpa unga fantastiska ridsportare i sin utveckling som ledare? Numera sitter jag i distriktets valberedning och har ibland ULK.

Mitt engagemang i CUS:
Jag valdes in i CUS 2007 efter ett spännande Riksungdomsmöte i Bålsta.

Mitt hjärtebarn och det jag är mest stolt över under åren i CUS är när jag och Malin tillsammans med Anna-Maria skrev Ung och aktiv i ridsporten. Det var en av de saker som jag gick in för när jag valdes in i CUS och jag känner mig otroligt priviligerad som fick förverkliga den.

Just nu tycker jag arbetet med trygghetsfrågorna är roligt och otroligt viktigt. Att få vara med i organisationsprojektets styrgrupp känns också viktigt och kul!

Toronto D (f. 2000 e. Monaco – Belisar), Jag och Pablo (f. 1980 e. Ali Pru^ox – Prick 123)

Landhof MB "Hoffa" (f. 1996 e. Landlord - Maximus) och jag

Dags för nästa CUSare att presentera sig;

Även om det känns som att vi träffas hur ofta som helst, vilket vi också gör, så har vi ungefär fyra ordinarie möten varje år. Resten av alla gånger vi träffas så har vi helt enkelt annat för oss, kanske är det stämma, ridsportforum, DUS-konferens, ungdomsforum, arbetsgruppsmöten eller något annat spännande som gör att vi strålar samman.

För snart två veckor sedan så var det dags för ett av dessa ordinarie möten. Det var en uppföljning av mötet i Växjö och egentligen stod två saker på agendan – spelregler och strategier.

I maj valdes en ny styrelse och därför var det nödvändigt att uppdatera våra spelregler. De handlar om allt från mobiltelefoner till mailkontakt och transparensen i gruppen. Det var bra och nyttigt att få diskutera igenom detta. Nu vet vi vad som förväntas av varandra och det gör arbetet lättare.

I Växjö brainstormade vi utefter SvRF’s mål och CUS uppdrag vad vår verksamhet ska handla om under denna mandatperiod. Nu var det dags att prioritera – vad av allt ska vi egentligen göra? När prioriteringen var klar fick alla uppgifter att göra tills nästa möte.

Vilka var då de prioriterade områdena? Det lovar jag att ni ska få veta när allt är renskrivet.

/Jennie

 

Känner du till SvRF’s fyra inriktningsmål? Ett förbund – vi arbetar tillsammans Med en tydligare organisation och en utökad kommunikation mellan förbundets olika delar ska samhörigheten mellan Svenska Ridsportförbundets olika delar och medlemmar öka. Nöjdare medlemmar Svenska Ridsportförbundets medlemmar ska vara nöjda med sitt förbund, med den verksamhet som pågår och känna att det finns en konkret fördel, medlemsnytta, med att vara med i förbundet. Öka antalet medlemmar Svenska Ridsportförbundet ska växa och öka i medlemsantal. En stark organisation har större förutsättningar att möta det fluktuerande samhällsklimatet. Medaljer i alla landslag Framgångsrika landslag i alla Svenska Ridsportförbundets discipliner ger ökad mediatäckning vilket i sin tur ger ökade förutsättningar att knyta sponsorer och samarbetspartners till förbundet. Framgångsrika landslag väcker stolthet och glädje hos förbundets medlemmar.

Det börjar bli dags för oss att utse just det. Vem som blir årets ungdomsledare och årets ungdomssektion i vårt avlånga land. Nu börjar nämligen nomineringarna trilla in från DUS:en runt om i landet och baserat på dessa ska en segrare i båda kategorierna koras. Förra året blev TuSS, Theleborgs US, vinnarna och i år är Madde (sekreterare i TuSS) med i CUS och i juryn för att utse detta års US. Roligt att se utveckligen!



2010 års vinnare av stipendiet "Årets ungdomssektion" TuSS.

I helgen kommer första finalen av hästkunskapscup gå av stapeln på Strömsholm. Hästkunskapscup är en kunskapstävling med båda teoretiska och praktiska utmaningar för de tävlande. Förbereder sig till utmaningen gör man genom att plugga just hästkunskap på hästkunskapssajten. (http://www3.ridsport.se/Hastkunskap/) På plats på Strömsholm från CUS kommer Johanna att vara.

Så snart avslutar jag "arbetsveckan" och tänker istället läsa nomineringar om landets alla duktiga ungdomssektioner och unga ledare, betydligt roligare än trasiga iPhones... :) Samtidigt ska jag hålla en tumme för alla lag som ska kämpa i hästkunskapscupen - Lycka till!

Martina

...för mig att göra mitt första blogginlägg här, eller ja, mitt första blogginlägg någonsin faktiskt. Jag heter Martina Eriksson och blev på årets riksungdomsmöte i Högbo invald som ledamot i CUS, vilket känns väldigt roligt och spännande. Jag är född och uppvuxen i Luleå i Norrbotten och är 22 år gammal. Arbetar gör jag på Telia med att supporta iPhones, där jag har ett gäng fantastiska kollegor som gör dagarna trevliga.

 

Mitt ”andra hem” hittar ni i på kalvholmen just utanför Luleå, och det går under namnet Luleå Ridklubb. Där är jag aktiv som extra ridinstruktör, tävlingsryttare och lektionsryttare. Mitt hjärta klappar extra för en häst vid namn Thåström, som är en 12 årig skimmel valack som jag tävlar i båda hoppning och dressyr. Vi är dock bara glada amatörer på tävlingsbanan. I hoppningen är piloten feg och i dressyren håller vi oss till lättklass då Thåtte, som han kallas inte får några jätte stora applåder för sin ”symaskinsgång” J

 

Mitt första förtroende uppdrag var som kassör i klubbens ungdomssektion, där jag sedan blev ordförande i US:et och ungdomsrepresentant i klubbens styrelse. Numera sitter jag som ordförande i Norrbottens DUS, där jag varit aktiv i snart tio år nu. Jag är även ungdomsrepresentant i distriktsstyrelsen och nybliven ledamot i CUS. Då jag alltid varit aktiv på ridskolan och varit DUS:are väldigt länge är detta såklart frågor som jag brinner lite extra för. Att få chansen att jobba med ”CUS gänget” känns otroligt roligt och jag ser med spänning fram emot vad dessa fyra år kommer bjuda på.

Hoppas vi ses!

 

Martina

I dagarna två har det planerats för Svensk Ridsports framtid på Quality Airport Hotel strax norr om Stockholm. Det har varit en träff med alla som ingår i någon av Organisationsprojektets grupper. Som jag har berättat förut så har projektet en styrgrupp där jag ingår. Som delprojektgrupper har vi Finansiering, Föreningsservice och Struktur & samverkan. Här på bloggen annonserade vi efter unga att nominera till grupperna. Tillslut nominerade CUS vår fd. ordförande Ann-Cha Kyrk (Föreningsservice), Elin Johansson som jobbar på RF och är aktiv i Upplands Ridsportförbund (Struktur och samverkan) samt fd. CUS:aren Erik Edeen (Finansiering).

Nu är arbetet alltså igång. Du kan läsa mer om det på ridsport.se och i nästa nummer av Häst & Ryttare!

/Jennie

Nu är jag hemma i Växjö igen efter en helg på resande fot. I lördags deltog jag på ledarfokusutbildningen, På Barns Vis, och söndagen ägnade jag åt CUS-möte i Stokholm. Här kommer några frågor till två av tjejer som deltog på kursen, På Barns Vis.