Ung i ridsporten

I mitten av 1980-talet föddes en flicka i en mellanstor stad i södra Sverige. Hon växte upp i ett alldeles vanligt, medelklassigt villaområde med mamma, pappa, en tre år yngre bror och en katt. Sex år gammal fick hon börja rida en gång i veckan på ridskolan som låg på bekvämt cykelavstånd från hemmet.

Hon var en ganska vanlig flicka. Hon gick på dagis och fick kompisar, provade olika fritidsaktiviteter, men det var bara ridningen som hon fastnade för.

Så fyllde flickan sju år och började skolan. Skolarbetet gick lysande, men det där med att få kompisar var knepigare. Hon var en blyg och lite försiktig flicka. När hon var i tioårsåldern fick hon äntligen börja cykla till stallet utan att mamma följde med och hon tillbringade så mycket tid som hon bara fick på ridskolan.

Bristen på kompisar i skolan kompenserades i stallet. Där fanns sköthästarna att ta ansvar för, där fanns kompisar som hade samma brinnande hästintresse som hon själv och som förstod. Förstod hur det känns i hjärtat när det nästan exploderar av kärlek till en häst.

När flickan var 12 år fick hon sitt första styrelseuppdrag, i ungdomssektionen. Hon som under skoldagarna mest tittade på sina skor och som bara pratade i klassrummet om läraren ställt en direkt fråga, hon fick gå på styrelsemöten och prata för föreningsungdomarnas sak.

16 år gammal blev hon ordförande i ungdomssektionen och inte långt därefter började hon undervisa ridgrupper. Hon som var så nervös när hon skulle prata inför klassen att hon bara ville gömma sig, hon höll nu ridlektioner för både barn och vuxna.

I stallet var hon inte det minsta nervös, för där fanns det vuxna som trodde på just henne. De förutsatte att hon gjorde sitt bästa och de såg henne för den hon var.

Ridskolan blev hennes fristad och hennes fritidsgård. Där kunde hon känna sig trygg och att hon var till nytta. Det var på ridklubben som flickan gick från barn till tonåring till vuxen. Det var människorna och hästarna på ridklubben som formade henne till en ansvarstagande, självständig och mindre tillbakadragen människa. Vad hade hänt om hon inte hade fått den chansen? Jag vet inte ens om jag vill tänka på det, för den där flickan, hon är ju jag.

Jag är inte det minsta unik. Det finns så många som har historier som liknar min.

Berätta din historia, vad har ridsporten betytt för dig? Berätta den för alla som vill höra och vill de inte höra så berätta den ändå. Hjälp till att märka ut ridsporten på kartan över idrottssverige!

/Elin