Århundradets långritt
Svenska Ridsportförbundet firar i år att det är hundra år sedan Svenska Ridsportens Centralförbund bildades i samband med OS i Stockholm 1912. Det firar vi på många olika sätt och ett av dem är Jubileumsritten. Jubileumsritten är ett initiativ av Svenska Ridsportförbundets Distanskommittée med Gunilla Carlson i spetsen. Ungefär 600 ryttare och kuskar samt lika många hästar har tillsammans avverkat en sträcka på ungefär 200 mil och färden har gått från skånska Glimåkra till Boden i norr och tagit hundra dagar. Jag är otroligt imponerad över hela arrangemanget och över alla ryttare, kuskar och hästar.
Igår var det målgång på Bodens Ridklubb och jag hade den stora äran att få avsluta hela ritten genom att som sista person sätta mitt namn på den budkavel som har färdats runt med Jubileumsritten. Och vilken dag det blev.
Jag och Emma Edberg, från Norrbottens Distansryttarförening, började morgonen med att lasta ridskolehästen A Secret som jag skulle låna från Bodens Ridklubb. Det enda jag visste om hästen var att hon var sju år och ganska ny på jobbet. Det visade sig att hon var en riktig pärla. Hon reagerade inte nämnvärt när, för henne två okända personer, kom och tog henne från stallet alldeles för tidigt och ville att hon skulle gån in i en transport. Vi körde hästen, oss själva och packningen till etappsträckans start en bit utanför Boden, vid Aldersjön. En efter en dök ryttare, kuskar och hästar upp och medan dimman steg över sjön åt vi frukost och drack vedeldat kaffe.
Några av deltagarna kom långväga ifrån och hade därför dagen innan redan ridit och kört de fem milen till Aldersjön och därefter övernattat i tält och provosoriska hagar på plats. Snacka om engagemang.
Till slut var vi 17 ryttare och kuskar som påbörjade den sista sträckan av århundradets långritt. På pigga hästar red och körde vi genom skog och mark och samhället Boden på ungefär två timmar. Trots den tidiga söndagsmorgonen slöt en del nyfikna Bodenbor upp längs vägen. I spetsen red Petra Lindström, ordförande i Norrbottens Distansryttarförening, som har gjort ett fantastiskt jobb med arrangemanget.
Och som sagt, min häst var en pärla och jag skulle gärna tagit henne med hem.
Väl på plats på Bodens Ridklubb blev vi eskoterade in i ridhuset av ett gäng militärer och höll jag ett tal om Jubileumsritten och ridsporten. Jag pratade bland annat om att ritten har engagerat barn, pensionärer, hobbyryttare, tävlingsryttare, stora hästar, ponnyer, olika raser. Ja, egentligen, alla delar av ridsporten och att det är ett sätt för oss att visa beslutsfattare, politiker, journalister, vilken bredd vi har och hur stor ridsporten är. Och på vilket sätt vi engagerar!
Därefter kom ett gäng ungdomar från Bodens Ridklubb in och sjöng "Ja, må hon leva" och givetvis avslutades hela arrangemanget med att vi hurrade för Svenska Ridsportförbundet.
För mig var det givetvis extra kul att få avsluta på Bodens Ridklubb där ungdomssektionen med Jenny Hansson i spetsen bedriver ett sådant framgångsrikt arbete.
Det var en stor ära för mig att vara med på detta historiska ögonblick och jag är stolt över att tillhöra hundraåringen.
/Helena
ps. Det känns lite för optimistiskt att vi ska få vara med att fira Svenska Ridsportförbundet 200 år. Dock kanske Gunilla Carlsons son Hugo får det?!?
