Ung i ridsporten

Jag tittar på den avgörande banhoppningen i OS-fälttävlan med bankande hjärta och svettiga handflator. Jag är ensam hemma i min lägenhet, men jag vet att det i varje stad och samhälle runt om i Sverige sitter andra ridsportare. Liksom jag håller de tummarna för de svenska ryttarna och "ondar" på alla andra.

 

När det är avgjort och klart att Sara Algotsson Ostholt har tagit Sveriges första medalj i detta OS vill jag bara jubla och applådera. Jag kan hålla mig under nästan hela prisutdelningen, men när den svenska flaggan hissas börjar tårarna att rinna.

 

Tack Sara för att du hjälper till att återigen visa att ridsporten är värd att räkna med! Jag är varm i hjärtat och så stolt över att vara ridsportare idag. Tack till hela svenska fälttävlanslandslaget som var med i medaljstriden ända till slutet. Ni skapade spänning och jag är alldeles säker på att ni har bidragit till att fler fått upp ögonen för denna magnifika sport.

 

Jag drar mig till minnes min idrottslärare i högstadiet som med bestämdhet hävdade att ridning inte var någon idrott. Till honom vill jag bara säga: Look who´s laughing now! För inte är det väl möjligt att något som kräver så rigorösa förberedelser, tid, tålamod och träning inte är någon sport? Jag och alla de andra som runt om i världen först höll andan av spänning och sedan rördes till tårar under prisutdelningen har inte fel.

 

Silvermedalj. Den första till Sverige i årets OS. I ridsportgrenen fälttävlan. Smaka på de orden och sträck på dig! Vår sport är att räkna med. Vi är att räkna med.

 

/Elin