Ung i ridsporten

Camilla Hagman jobbar på Svenska Fotbollförbundet och är samordnande chef för fotbollspolitik, marknad, information, kommunikation, evenemang och EM 2013. Hon har tidigare varit chef inom ett flertal områden på Riksidrottsförbundet och dessutom ungdomschef på Svenska Ridsportförbundet. Just nu är Camilla dessutom ordförande för Ridskolan Strömsholm AB.

Jag har haft förmånen att jobba med Camilla och vill verkligen uttrycka att hon inspirerar mig, både som ledare och människa.
Så varsågoda, dagens gästbloggare är Camilla Hagman.
/Helena

Jag är i Ukraina på EM i fotboll. Och man skulle kunna tro att livet här är dystert efter två förluster i gruppspelet, och därmed missad chans att gå vidare. Men icke.

Minglade på fan-street igår. En av Kievs största gator är avstängd för att vara vattenhål för alla tillresande och inhemska supportrar. Mitt i finns Swedish Corner – svenska fans mötesplats med allt vad en bra stämningshöjare behöver – musik, mat, dricka och trevliga människor. Jag blir helt tagen av stämningen – vilken glädje, vilken stolthet, vilken fest! Jag pratade med några supportrar. De är stolta. Sverige gjorde en bra match mot England. Hela laget kämpade, de visade att de ville.

Att vara stolt är bra, att vara nöjd är motsatsen.

Jag tycker svensk ridsport är bra på att ha ett driv framåt. Vi lutar oss inte tillbaka och är nöjda. Känslan av att bra alltid kan bli bättre finns där. Åtminstone är det min erfarenhet från många år som engagerad CUS:are, DUS:are och US:are. Det är något svensk ridsport har fostrat mig till, jag har tillåtits pröva nya idéer och tankar, alltid fått konstruktiv feed back vad som funkar bra eller mindre bra, och det är något jag idag har med mig i allt jag gör. Inte minst i det uppdrag jag har som styrelseordförande för Ridskolan Strömsholm AB. Det finns de som tycker att ”pröva nytt ”är modigt. För mig, sprungen ur svensk ridsport, är det en självklarhet. Det är något vi ska värna om. Våga pröva, våga ändra och våga göra!

Samtidigt slås jag av en fundering. Är vi tillräckligt stolta i svensk ridsport? Håller vi ihop? Bygger vi laget? Jag tycker inte det. I alla fall inte tillräckligt. Här har vi alla, oavsett roll, en uppgift att göra. Jag tycker att vi allt för många gånger har mer synpunkter på vad andra gör än att se till att mitt eget bidrag leder till en stark ridsport och strävan mot gemensamma mål. För att se och förstå varåt vi strävar krävs en tydlig ledning, tydliga mål. Och det krävs förebilder. Och när jag tänker efter så har vi ju några fantastiska förebilder i svensk ridsport. Jag är stolt över Jens Fredricson och våra övriga lärare och medarbetare på Strömsholm. Vilket driv, vilken kraft. Det slår mig att Rolf-Göran Bengtsson hade nog aldrig kunnat vinna svensk idrotts finaste pris – Jerringpriset – om vi inte hade en stolthet inom svensk ridsport. Det är bra… men bra kan alltid bli bättre!

Solen skiner här i Kiev, det är dags att gå ner på fan-street och kolla läget. Idag möter vi Frankrike, en till synes betydelselös match. 13 000 svenskar har köpt biljett. Och ingen är beredd att överge sitt lag i motgång. Heja Sverige!
/Camilla Hagman