Ung i ridsporten

Ni vet hur det är när är uppe tidigt en helgmorgon. Kör man förbi fotbollsplanen kan man vara säker på att det är någon som är där och ritar vita streck eller vattnar gräset, fast klockan inte ens har slagit sju. De enda bilister som man möter har en hästtransport bakom bilen. På golfbanan kryllar det av kepsprydda herrar och damer.

Det är ni som är idrottsrörelsen. Det är genom alla era tusentals ideella timmar varje år som vi kan fortsätta med våra idrotter. Ni är de finaste jag vet.

Idag har jag stått på banan på ridklubbens lokala hopptävling för ponny. Vi var utomhus och stundtals strilade regnet. En av huvudfunktionärerna (som får betalt!) hade vaknat på fel sida och var omotiverat grinig. Vindbyar fick infångarna att falla som dominobrickor. Ändå fortsatte alla mina medfunktionärer att höja hinder, bära bommar, vifta med flaggor och alla andra mer eller mindre roliga uppgifter. Alltid med ett leende. Alltid med inställningen att man vill hjälpa till och att man vill lära sig nya saker.

Ni som stod där på banan med mig för första gången idag, jag hoppas att ni känner att ni vill göra det igen. Det är nämligen ni som är ridsportens framtid. Min förhoppning är att min intention att uppmuntra, stötta och behandla er med respekt framgick.

Ni som ALLTID är där, varje gång, utan undantag. Det är ni som ror runt idrottsrörelsen. Ni är alla mina hjältar och förebilder. Utan er på lokalplanet, på hemmaarenan, skulle vi i CUS inte ha något att göra. Ingen annan med central position i ridsporten heller. Tack för att ni finns och för att ni hjälper mig att se vad som verkligen spelar någon roll.

/Elin