Ung i ridsporten

Så här års har säkert många av er gjort val inför hösten. Kanske ska du börja gymnasiet och har valt program, eller så är du klar med gymnasiet och har valt en högskoleutbildning? Kanske har du valt att jobba som en slav hela sommaren för att kunna backpacka i Asien i höst?

Jag tänkte berätta om hur det kommer sig att jag valde ridläraryrket. Det var nämligen inte alls det självklara valet för mig från första början.

När jag skulle välja gymnasieprogram så var jag helt säker på att jag aldrig skulle jobba med hästar. Jag var övertygad om att jag inte var tillräckligt bra på att rida för att kunna undervisa i ridning på heltid. Dessutom är båda mina föräldrar akademiker och jag hade lätt för mig i skolan, så jag var helt inställd på högre studier. Det var vad både jag och alla runt mig förväntade sig av mig. Därför blev det samhällsvetenskapsprogrammet med språkinriktning för mig.

Parallellt med gymnasiestudierna var jag timanställd på ridskolan och höll ridlektioner. När jag jobbade som mest hade jag ansvar för tio egna ridgrupper, fem på lördagar och fem på söndagar. Jag hade också ideella uppdrag, i ungdoms- och tävlingssektionen. Utöver detta hade jag häst tillsammans med min mamma. Jag var fortfarande fast besluten om att hästeriet bara skulle vara en hobby och att jag skulle ha ett "riktigt jobb" när jag blev stor.

Efter studenten åkte jag till Estland och sommarjobbade som ridledare på ridläger. När jag kom hem hade jag en idé om att jag ville fortsätta mina språkstudier genom att läsa tyska vid universitetet. Det misslyckades, för jag var inte motiverad. Efter ett ångest- och kvalfyllt dygn kom jag fram till vad jag verkligen ville, nämligen att skaffa en praktikplats för att bli behörig att söka till Ridinstruktörskursen och Hippologutbildningen.

Att säga att mina föräldrar blev missnöjda med mitt val är en underdrift... Att undervisa i ridning var inte vad det hade tänkt sig att deras dotter med utmärkta studentbetyg från teoretiskt program skulle ägna sitt yrkesliv åt. Dessbättre har jag alltid varit en envis typ, så det blev som jag ville. (Den där envisheten hade jag förresten användning för även på Arbetsförmedlingen där jag grät mig till en praktikplats på ridskolan, men det är en annan historia.)

Jag kom in på dåvarande Ridinstruktörskursen (RIK) och läsåret 06/07 tillbringade jag på Strömsholm med nio fantastiska klasskamrater. Jag har nu arbetat som ridlärare i fem år och för dig som är i valet och kvalet kommer här några tips på vägen:

- Skaffa dig en bra praktikplats där du med god handledning kan testa om arbetsuppgifterna är något för dig.

- På vintern är det svinkallt att vara ridlärare. På sommaren kan man bättra på brännan på arbetstid. Ett bra underställ och solskyddsfaktor är alltså att rekommendera! (Dock inte samtidigt.)

- Du måste älska människor. I alla åldrar. Helst alla tider på dygnet...

- Att vara ridlärare innebär att du måste vara lite av en tusenkonstnär. Du behöver till exempel lära dig vad en vindskiva är och varför den ska sitta fast på ridhuset, kunna brottas med uråldriga, motsträviga datorer och kunna bemöta alla de där älskade människorna på bästa sätt. Allt det där är otroligt utvecklande, men kan ibland kännas en liten smula frustrerande.

- Slutligen vill jag meddela att ridlärare är världens bästa jobb!! Är du sugen på att testa, tveka inte! Även om du egentligen hade tänkt dig något annat...


/Elin