Om trygghet
När jag tänker tillbaka på min uppväxt på ridskolan så minns jag mest allt som var bra. Allt som jag lärde mig om hästar och om ledarskap, hur jag formades till den jag är idag. När jag funderar lite mer så dyker det upp saker som inte känns lika positiva.
Stallklimatet kan vara hårt. På min ridskola var det väldigt tydligt vilka i stallgänget som hade högst status. Försöken att klättra i hierarkin ledde till att jag gjorde och sa saker som jag inte är speciellt stolt över idag. Å andra sidan har jag också blivit utsatt för sådant som jag idag skulle klassa som mobbning och som jag som vuxen aldrig skulle acceptera. När det hände teg jag om det. Jag ville så förtvivlat gärna vara en av de coola stalltjejerna och jag trodde att de skulle tycka att jag var töntig om jag pratade med någon vuxen, att jag skvallrade.
Att tro att det inte förekommer mobbning och kränkningar inom ridsporten är naivt. När jag växte upp var det inte bara vi barn och ungdomar som stundvis betedde oss illa mot varandra. Det fanns vuxna som inte var snälla mot varandra. Det fanns vuxna som faktiskt utnyttjade oss som var unga för att vinna sina egna strider.
Jag är tyvärr ganska säker på att detta förekommer än idag.
I mitt arbete som ridlärare och en av mina viktigaste uppgifter är att bidra till att skapa en trygg stallmiljö. Det svåra är att det säkert finns fler som resonerar som jag gjorde, som inte vill prata med någon vuxen. Jag vill att alla i vår förening ska känna sig välkomna och må bra i stallet. Det svåra är att upptäcka otryggheten. Det är vi vuxna som har ansvar för stallklimatet och vi måste ta det på allvar. Vi pratar mycket om ungdomsinflytande i ridsporten och ett väldigt konkrekt sätt att jobba med det i föreningen är att fråga ungdomarna hur de mår och att ta deras känslor på allvar. Om någon känner sig orättvist behandlad är det upp till ledarna i föreningen att agera.
I CUS arbetar vi mycket med det som kallas trygghetsfrågor. Jag hoppas att ni alla har fått och läst Trygg i stallet, som följde med Häst & Ryttare? Där finns många bra tips på hur man kan jobba för att få en bra stallmiljö, för alla.
Trygghetsbilagan är bara början. Vi jobbar vidare och jag vet att det finns många som tar ett jätteansvar i föreningarna. Ni gör ett fantastiskt jobb! Det är ju ute i verkligheten på ridklubben som man på riktigt kan göra skillnad.
/Elin
Stallklimatet kan vara hårt. På min ridskola var det väldigt tydligt vilka i stallgänget som hade högst status. Försöken att klättra i hierarkin ledde till att jag gjorde och sa saker som jag inte är speciellt stolt över idag. Å andra sidan har jag också blivit utsatt för sådant som jag idag skulle klassa som mobbning och som jag som vuxen aldrig skulle acceptera. När det hände teg jag om det. Jag ville så förtvivlat gärna vara en av de coola stalltjejerna och jag trodde att de skulle tycka att jag var töntig om jag pratade med någon vuxen, att jag skvallrade.
Att tro att det inte förekommer mobbning och kränkningar inom ridsporten är naivt. När jag växte upp var det inte bara vi barn och ungdomar som stundvis betedde oss illa mot varandra. Det fanns vuxna som inte var snälla mot varandra. Det fanns vuxna som faktiskt utnyttjade oss som var unga för att vinna sina egna strider.
Jag är tyvärr ganska säker på att detta förekommer än idag.
I mitt arbete som ridlärare och en av mina viktigaste uppgifter är att bidra till att skapa en trygg stallmiljö. Det svåra är att det säkert finns fler som resonerar som jag gjorde, som inte vill prata med någon vuxen. Jag vill att alla i vår förening ska känna sig välkomna och må bra i stallet. Det svåra är att upptäcka otryggheten. Det är vi vuxna som har ansvar för stallklimatet och vi måste ta det på allvar. Vi pratar mycket om ungdomsinflytande i ridsporten och ett väldigt konkrekt sätt att jobba med det i föreningen är att fråga ungdomarna hur de mår och att ta deras känslor på allvar. Om någon känner sig orättvist behandlad är det upp till ledarna i föreningen att agera.
I CUS arbetar vi mycket med det som kallas trygghetsfrågor. Jag hoppas att ni alla har fått och läst Trygg i stallet, som följde med Häst & Ryttare? Där finns många bra tips på hur man kan jobba för att få en bra stallmiljö, för alla.
Trygghetsbilagan är bara början. Vi jobbar vidare och jag vet att det finns många som tar ett jätteansvar i föreningarna. Ni gör ett fantastiskt jobb! Det är ju ute i verkligheten på ridklubben som man på riktigt kan göra skillnad.
/Elin
Kommentarer
Postat av: Hanna
Otroligt bra skrivet! Det är så viktigt att dessa frågor verkligen lyfts på allvar. Ni i CUS är fantastiska som arbetar med trygghetsfrågorna men som du säger ligger stort ansvar hos ledarna i de lokala föreningarna. Återigen, bra att frågorna lyfts fram och uppmärksammas! Då blir det svårare att inte låtsas om dem eller att hierarkin blir slentrian och "vardagsmat". Tack för att ni bryr er! :)
Trackback
