Ung i ridsporten

DUS-konferens 2012, Såstaholm

Helgen började med en fyra timmar lång tågresa från Halmstads tågstation. Jag och Malin visste ungefär vart vi skulle när vi kom fram till huvudstaden men vi hade ingen aning om att helgen skulle bli en av de roligaste och mest lärorika på länge. När man reser bort måste man ALLTID glömma något och den här gången var det min tur. Vi hade läst i helgens program att det kanske fanns en relaxavdelning på hotellet vi skulle till och därför skulle badkläderna med. Jag trodde jag hade tänkt på allt men den lilla detaljen hade jag missat, därför fick det bli en shoppingrunda i rekordfart på jakt efter en bikini. Jag hittade en ganska gräsligt matchad bikini på rea och den fick bli min räddning. Självklart visade det sig att relaxavdelningen inte omfattade så mycket bad så min panikinhandlade bikini kom aldrig till användning. 

Det gjorde mig ingenting för helgens föreläsningar, diskussioner, samtal och aktiviteter toppade mina förväntningar. Innehållet blev allt från att skratta och jämföra dialekter (gotländska och norrländska kan låta galet likt) till att måla dalahästar och utbyta kunskaper med DUS:arna från hela Sverige.

Vi började fredagen med lite presentationer av distrikten och lärde känna varandra, lite läskigt var det att träffa så engagerade ungdomar som hade åkt från Sveriges alla hörn. Nervositeten och osäkerheten släppte dock när jag insåg att alla ungdomarna brann för samma sak som jag själv och att vi, under helgen, skulle peppa varandra att bli ännu bättre och ännu mer engagerade. 

Efter eftermiddagens kreativa pass åt vi fin middag på hotellet, jag tror att de flesta var överens om att maten var snyggare att se på än den var god att äta. Det gjorde dock ingenting för frukostbuffén dagen därpå toppade alla frukostar jag nånsin sett (nu låter jag som ett frukostproffs och det är jag inte riktigt men frukosten var riktigt imponerande). 

Lördagen var en väldigt händelserik och spännande dag, vi lyssnade på en jätteintressant föreläsning med om sociala media med Anna Lundberg. Jag tror att alla blev ganska inspirerade efter det för senare under helgen skapades flera nya DUS-grupper på Facebook. Under lördagen hade vi även kunskapsutbyte mellan DUS:en, presentation av nytt (jättebra) material, chokladtillverkning och flera diskussioner om hur vi ska bli ännu bättre på det vi gör. Det som jag fastnade mest vid var hur man i DUS:en ska nå ut och få kontakt med ungdomarna på ett bra sätt. Vi hade flera bra diskussioner och jag fick med mig en massa bra tips hem till mitt distrikt.

Diskussionerna är igång...

Här tillverkar Gotlänningarna choklad :)

Galamiddagen som var planerad på lördagskvällen var en upplevelse utöver det vanliga. Vi trodde att vi skulle ha en festlig trerättersmiddag med mingel och prat men istället hamnade vi mitt i ett morddrama. Fantastiska skådespelare bjöd på en mycket underhållande kväll som var sjukt rolig att ta del av, det var grymt!

Martina och Madde på röda mattan.

Söndagen fortsatte med firande av 100årsjubiléet genom dalahästmålning och jag insåg att jag inte är alls så konstnärlig som jag har intalat mig att jag är, suck. Trots att vi är vana vid att ta hand om levande hästar så lyckades vi designa riktigt snygga, ochväldigt färgglada, hästar i härlig ridsportsanda. Efter målandet fortsatte vi att bolla idéer och jämföra våra olika aktiviteter i DUS:en och kom fram till att vi jobbar ganska likt men flera nya idéer uppkom och jag fick flera spännande idéer som jag ska föreslå för mina halländska DUS:are på söndag. 

Efter en jätterolig och väldigt givande helg skiljdes vi åt med en massa nya vänner på Facebook och kontaktnät som hade utvidgats. I helgen blev jag återigen påmind om varför jag åker på möten, lär mig allt om mötesteknik och ledarskap, åker tåg i flera timmar så att rumpan somnar och kämpar med att få kontakt med ungdomar. Jag älskar verkligen ridsporten och de fantastiska människorna som kämpar för ungdomar och tar fram en sport där alla får en chans. Nu blir jag sådär härligt sentimental som man blir ibland när man är glad, för det är just glad jag blir när jag får åka iväg och träffa andra ungdomar som bevisar hur bra vi är på det vi gör. 

Så tack CUS och DUS (bästa förkortningarna nånsin) för en kanonhelg och för att ni är så bra på det ni gör!

Kram Karin!