Än en gång har jag Ridsporten att tacka!

När distriktsidrottsförbundet där jag bor, Smålandsidrotten, sökte ungdomar som kan jobba med en del av RF:s satsning Värdefullt ute i föreningarna, nappade jag snabbt. Tänk vad underbart att ha föreläsningar & processer tillsammans med ungdomar i föreningslivet som ett extrajobb. Ikväll har jag varit på ett första introduktionsmöte och det känns hur bra som helst. Mitt engagemnag inom ridsporten kommer jag har stor nytta av inom detta jobb.


Jag har mycket att tacka ridsporten för!

Mvh // Madde 





Stipendiekonferens i Eskilstuna

Helgen började med en tidig morgon då tåget mot Eskilstuna avgick 06:40 från Göteborg och redan klockan 11:00 började schemat på Bolinder Munktell. Vi skålade in helgen, och Rolf-Göran Bengtssons jerringpris, med välkomstdricka á la alkoholfritt och fick sedan en presentation av organisationen utförd av Martina.
Därefter, som vanligt efter fika, tog Madde vid och berättade framgångsreceptet deras ungdsomsstyrelse använde då de blev utsedda till årets ungdomsstyrelse 2010. Receptet bestod av att sätta upp en vision som man sedan bryter ner i mål och därefter gör aktiviteter eller liknande för att nå målen som i sin tur förverkligar visionen. Hon berättade att man skall ta del av både förbundets och föreningens vision för att alla inom ridsporten skall jobba mot samma mål och bli ett ännu starkare förbund.



Efter ännu en fikapaus samt incheckning i de fina rummen sattes grupparbetet igång. Vi fick i uppgift att komma på olika lekar anpassade till olika åldersgrupper, alltså att en grupp fick varsin åldersgrupp. Ungefär 20 minuter senare var alla lekar igång och det var nog inte en enda som kunde hålla sig för skratt i de två timmar vi fick leka alla olika lekar.

Kvällen avslutades med bowling, med lite varierande resultat för deltagarna;)
Under söndagen fick vi ha erfarenhetsutbyte med alla och fick jättemång bra tips och idéer, dessutom kom Helena och Jennie från CUS. Vi fick även utvärdera helgen, och här kommer vår utvärdering!

Något som vi verkligen kommer ta med oss hem är att jobba med vår vision samt mål, strukturera och planera för att succesivt ta sig fram mot sin vision. Helena gav oss inspirationen att våga ta för oss mer, för det gynnar inte bara klubben eller förbundet utan även sig själv som individ. Erfarenhetsutbytet med de andra deltagarna var väldigt yttigt för att kunna slipa på sina egna aktiviteter och styrelsemöten.

Vi vill tacka CUS och Svenska ridsportsförbundet för en jätterolig och givande helg med goa människor, tankar och idéer!

Kramar från de goa från Göteborg!
Michaela Görloff, Lisa Pousette och Maria de los Angeles

Full rulle i Eskilstuna

Så var dag ett av två till ända. Jag och Madde har myst ner oss på hotellrummet och reflekterar över dagen. Vi har just avslutat kvällen med en bowlingmatch... Jag har lärt mig en sak - man ska inte vara för kaxig. Vi spelade i lag om 3 och jag tror faktiskt jag var sämst av alla 24 på att bowla. Men någon ska ju vara det förstås! Men när jag presenterade lagen sa jag kaxigt "välkomna till vinnarlaget" till mina stackars medspelare Bea och Maria. Men kul hade vi iallafall!

Så här såg det ut då vi anlände på hotellet. Bolinder Munktell i Eskilstuna bjöd på lite VIP! En väldigt fin gest för att gratulera svensk ridsport till jerringpriset!
Här nedan är diskussioner och planering i full gång.
Nu ska vi snart sluta våra blå och ladda upp för morgondagen.
Martina och Madde

Stipendiekonferens

Nu har vi åter samlat ett gäng fantastiska ridsportsungdomar för en spännande helg. Alla som blivit utnämnda till årets ungdomssektion i respektive distrik har fått skicka två representanter samt alla som blivit utsedda till årets ungdomsledare är på plats här i Eskilstuna. Vi började dagen men en överasskning från hotellet, för att gratulera svensk ridsport till vinsten av det väldigt omtalade jerringpriset bjöds det på lite VIP treatment! Inte dåligt :)
Nu har vi just käkat en god lunch och ska köra igång med helgens första "arbetspass". Vad vi pratat om får ni höra sen!
Kram från Martina och Madde!

Fredag = ridlektioner!

Fötterna klarade sig från kylan, men mina händer...! Men hellre dom än fötterna, blir dom kalla är man chanslös. Men det vet nog alla som någonsin varit i ridhuset på vintern utan att rida...
Det var iaf väldigt roligt att hålla lektion, men det brukar det iofs vara. Mina elever är så snälla! Idag var nog lite extra mycket fokus på sitsen, men fasen vad det betalar igen sig!

Första ryttare fick fiskat upp yttertygeln hela vägen idag och det föll mycket på plats, bl.a. det mjuka stödet och att känna hur hästen följer med sätet. Vi red mycket åttor (ått-volter) och serpentiner, fokus på att hitta nya yttertygeln snabbare och snabbare (eleven blir snabbare i sin hjälpgivning och blir mer liksidig i sig själv). Det gick nog extra bra för henne nu när hon har förstått min röda tråd bättre och vet mer vad vi siktar på. Jag försöker så gott jag kan förklara för mina elever varför vi gör som vi gör och vad det gör för skillnad i framtiden och just idag så tror jag att mycket blev klarare för henne.
Den andra eleven fick en väldigt tråkig lektion innehållsmässigt, men kom till bra inverkan. Fokus låg på att göra så lite som möjligt, det är en väldigt ambitiös elev och vill göra allt på en gång, men vi försöker sortera ut signalerna och ge en i taget och det så bra vi kan. Så mycket fokus på att hitta ett bra utgångsläge och rida med så fina och osynliga hjälper som möjligt. (Och att hitta den där yttertygeln..).
Den tredje fick inte så mycket lektion som handledning att hitta känslan, för att kunna träna tajmning. Känna takten, känn bakbenen, -vilket- bakben är det som lyfts? Mycket skritt, bara hitta sittbenen och 'räkna in' (räkna högt 'nu' när inner eller ytter bakben lyftes). När hon hittade känslan och kände vilket ben som lyftes funkade drivningen bra. (Man vill ge drivningen precis när benet lyfts, då får man mest effekt och man kan rida med väldigt små hjälper, därför är det viktigt att hitta tajmingen där). Sedan gick vi över i trav med samma sak, räkna när inner lyftes.

Det bästa är ju hjälpen som hästarna ger, de är bästa lärarna. Så fort eleven gör rätt så belönas dom med att hästarna gör rätt. Hästarna ljuger heller aldrig, dom talar om direkt när något inte stämmer. Går det inte bra så rider man inte bra. Den råa sanningen, men det är bara att förlika sig med för ridning är svårt! Men när man förlikat sig med tanken är det så mycket lättare att vara följsam, lära sig av hästen och förstå vad som händer. När man förstår vad som händer så är det så mycket lättare att förstå hur man kan påverka på ett bra sätt.
Men även om hästen är den bästa läraren så kan den inte tala svenska. Därför är det viktigt att fråga sin ridlärare när man inte förstår vad hästen säger!
//Frida

Support

Oavsett vilken idrott man väljer så behövs det ett team. Även i sporter där man tävlar enskilt. För fotbollskillarna är det uppenbart ett team som leder till framgången, men vilka består teamet av om dom inte är 'på banan'?

Fans är alltid trevligt, kanske mindre viktiga för ryttare, men mer viktiga för fotbollen skulle jag gissa. Ingen som vill se matcherna - ingen inkomst, sponsorerna har ingen att göra reklamen för och ingen betalar inträde. Fansen kan man säga är en del av sponsringen. Men dom behövs ju givetvis där för att hålla humöret uppe!

Tränaren är uppenbar teammedlem, ingen blir bäst helt på egen hand, någonstans ifrån måste man lära sig! Dock kan man råka ut för mindre seriösa tränare som inte alltid är där för att förbättra, utan bara för att göra en glad... Men komma med uppmuntrande tillrop varannan minut kan man hyra in lillebror till, så där får man vara lite kritisk. Kolla upp tränarens meriter.

Sjukvårdare måste finnas till hands. Om Carolina K. skulle stuka foten så behövs det en bra läkare som kan tejpa om och ge bästa möjliga vård så att hon så snart som möjligt kan återgå till banan. Hon kan även behöva en massör eller kiropraktor för att säkert vara i toppform. Dessa finns även för hästar, det finns ännu en titel man kan anlita, equiterapeut. En som måste finnas i bilden, sjuk eller inte, är hovslagaren och han är nog viktigast. Han kan antingen göra din häst snäppet bättre än han är född eller göra hästen oridbar... Så välj med omsorg! (och passa på att fråga, så du vet varför han gör som han gör)

Sponsorn finns oftast (i ridsportvärlden) i form av mamma och pappa, den som betalar hästen, driften för den, tävlingarna och fikat på tävlingen. Men är man duktig nog så kan man få en 'riktig' sponsor. I hästvärlden kan det vara i form av en uppfödare eller hästhandlare som förser dig med bra hästmaterial. (Men även här kan dom förekomma i form av en förälder).

Mamma och pappa, dom förmodligen mest bortglömda och mest betydelsefulla av dom alla. Den som ägnar hundratals om inte tusentals med timmar i bilen, mil efter mil. Den som ser till att dina grejer är iordning och att du äter ordentligt för träningen. Den som tålmodigt väntar tills du surat klart efter ett dåligt pass och hjälper dig iordning igen. Den som ofta klär i sig alla av ovanstående roller vid ett eller flera tillfällen! Dom hejar på, hjälper dig när du är sjuk (eller ponnyn), ser till att du kommer hel och färdig för dina tävlingar. Ser till att veterinär och hovslagare finns (om dom inte också själva är väldigt kunniga och kan slå på tappskon t.ex. då kan besöken bli färre). Det är oftast dom som betalar kalaset kring tävling och träning. Både bil, släp, bensinen, tränarens avgift eller startavgifterna, även licenserna. Dessutom betalar för fikat på plats.

Många idrottare tackar särskilt sina föräldrar för sina framgångar. Det är lätt att förstå om man vet hur mycket somliga föräldrar gör för sina barn! Det är också värt att reflektera över när man är på väg hem från tävlingen och gör konfetti av protokollet och svär på att lägga av. Dom väntar tålmodigt tills du ryckt upp dig och dom är redo att ta tag i träningen igen så snart du är det. För dom är nog dina största fans, dom vill se dig visa upp dig i arenan igen. Och igen och igen...

/Frida

En långvarig okunskap?

Hej alla!

Hoppas ni haft en trevlig helg! Här i Stockholm har det kommit snö, jättekul tycker jag som älskar detta vita puder.Min lediga söndag ägnade jag åt att studera rysk konst på ett stort konstmuseeum. Kanske inte så exalterade men det gav mig en tankeställare som jag tänkte dela med mig av.

En av de stora tavlorna som fanns med i utställningen föreställde Gustav Vasa rida in i Stockholm en försommardag i början av 1500-talet. Min hobbykonstnär till farfar brukade alltid påpeka att hästen som Herr Gurra sitter på faktiskt går passgång. Efter en snabb titt inser jag att detta faktiskt stämmer.




Detta gav mig en tankeställare. 
Efter Rolf-Görans Jerringprisvinst i måndags har okunskaperna kring ridsporten duggat tätt i sociala medier och detta är allltså ingenting nytt, till och med på 1500-talet gjordes det fel.

Kanske är det inte enbart Lasse Anrell som behöver en ridlektion för att förstå ridsportens storhet, kanske är det hela mediasverige? 
 
/ Klara

Lars Anrell i sadeln!

Hallå!

För min del blev måndagens Idrottsgalan både en skratt och tårfest, fantastiskt att Roffe vann Jerringpriset! Ridsporten visar återigen att vi är en stor sport att räkna med.

Rolf-Görans vinst har även väckt debatt både i sociala medier och tidningar. Många har delat med sig av sina åsikter om hurvida ridsport är en sport eller inte.

En av de som menade att det enbart var Ninjas förtjänst att Rolf-Göran tog EM-guld var Aftonbladets Lars Andrell. Denna åsikt delade inte Mirre Mikkola som skrev ett mejl till Lasse och utmanade honom; han skulle pröva på att rida och själv ska Mirre lära sig åka rullskidor. 

Ridturen ägde rum på Hufvudsta Ridklubb (min gamla hemmaklubb!) och den snälle ridskolehästen Bernad fick rycka ut för att få Lasse på bättre tankar.



Herr Anrell i sadel. (bilden är tagen av Mia Törnberg och hämtad från Ridsport.se)

Vi får hoppas att Bernad fick Lasse Anrell på andra tankar och att Lasse passar sig för likande uttalande i framtiden. För då vet han vad som väntar ! 

/ Klara  

G R A T T I S R O F F E ! ! !

Facebook fullständigt kokar av glada hejjarrop!

DN.se, SvD.se, Expressen.se och Aftonbladet.se har alla samma man på bild på förstastidan som på Ridsport.se. Varför det klan man ju fråga sig?

Jo, för ROFFE VANN!!! ROFFE VANN JERRINGPRISET!!!

STORT, STORT GRATTIS!

/Jennie

Vill också passa på att säga Förlåt till mina grannar om jag väckte er, men ja... ni förstår nog.


Foto: SvRF

Ikväll gäller det! Rösta på Roffe!

Hej!

Vi har nämnt det tidigare här på bloggen och ikväll gäller det. Idrottsgalan är i full gång och Rolf-Göran Bengtsson kan tilldelas Radiosportens Jerringpris. Ring och RÖSTA på 099-206 03!

Om vi alla hjälps åt tror jag att detta kan gå vägen. De senaste veckorna har det spekulerats mycket kring vem som vinner Jerringpriset. Jag läste i en intervju med hockeystjärnan Daniel Sedin, som själva är nominerade till priset, att han tänkte lägga sin röst på Rolf-Göran. Jag tycker det känns bra att fler och fler förstår storheten i att vinna EM-guld i hästhoppning och dessutom leda världscupen.



(Bild: hämtad från hastmagazinet.com)


Ju mer jag tänker på det desto mer ouppnåeligt blir det, tänk att allt måste stämma exakt under de 5 minuterna som du är inne på banan. Jag tänker själv alla gånger man ridit an ett hinder och tyckt att tempot är rätt, vinkel rätt, avståndet rätt och språnget blir perfekt men ändå så trillar en bom. Eller alla de gånger man ridit och känt att det här det går inte vägen med mirakulöst nog så gör det ändå. Tänkt att få allt detta att stämma på en och samma dag, just när det är som viktigast. Det handlar om teamwork och perfekt samspel mellan häst och ryttare. För mig är detta näst intill ett mysterium men jag antar att svaret ligger i alla de otaliga timmar som dessa proffs spenderat i sadel. Jag är full av beundran. 

Nu håller vi tummarna!

/ Klara


Mats Trondman

I torsdags hade jag förmånen att få lyssna på Mats Trondman genom en föreläsning som Riksidrottsförbundet arrangerade i samarbete med SISU Idrottsutbildarna Stockholm. Mats Trondman är professor i kultursociologi vid Linnéuniversitetet och är rikskänd för sin forskning kring barn och ungas livsvillkor. På plats träffade jag också AC (Svenska Ridsportförbundets utbildnings- och ungdomschef), Eva (förbundets ungdomsansvariga), Gissan (jobbar med Idrottslyftet) och Sandra (nyanställd på förbundet med Idrottslyftet som arbetsområde). Kul!

Mats Trondman pratade bland annat om att unga i idrotten generellt är nöjda med att ha lite inflytande över sin idrott men att de unga som har något att säga till om i idrotten gärna vill ha mer att säga till om. Jag funderade mycket på det när jag gick hem den kvällen. Kan det vara så att vi i idrotten måste uppmuntra och inspirera till ungas engagemang i mycket större utsträckning än vad vi gör? Jag tror det. Jag tror nämligen att den majoriteten unga som är nöjda med att ha lite inflytande skulle vilja ha mer om de visste vilka strukturer de kunde tycka till igenom och att man faktiskt kan påverka sin idrottsvardag. Jag återkommer i ett annat inlägg längre fram på hur vi kan göra det, för idrotten har enorm potential och det finns en del att göra på området. (Observera att det var alla idrotter Mats Trondman pratade om, jag är övertygad om att ridsportens system med ungdomssektioner och kvoterade platser i huvudstyrelsen bidrar till att fler unga vill tycka till och tycker till i ridsporten jämfört med andra idrotter).

För övrigt har den här veckan gått i ett rasande tempo. Tyvärr har detta gjort att jag inte har hunnit ut till min medryttarhäst Calle. Jag hoppas att jag kan tillbringa mer tid i stallet i veckan.

Nu blir det packning inför imorgon. Klockan 15.30 ska jag nämligen vara iklädd galastassen och någon timme senare skrida in på röda mattan till Idrottsgalan. Jag lovar att klappa händerna och hurra lite extra för Rolf-Göran Bengtsson. För ni glömmer väl inte att ringa och rösta på honom som Jerringpris-vinnare?!?
/Helena


Gästbloggare: Johan Fyrberg

Johan Fyrberg har under de senaste åren, både som anställd och konsult, arbetat med aktiva, ledare och landslag inom ridsporten. Han har bland annat skrivit boken "Talang till topp" och haft uppdrag inom områdena ledarskap, kommunikation, talang- och prestationsutveckling.

Jag har haft förmånen att jobba med Johan i projektet Framtidsspaning 2.0 och vill verkligen uttrycka att han inspirerar mig, både som ledare och människa. Han är klok och har en vass analytisk förmåga. Dessutom brinner han för ridsporten. Så varsågoda, dagens gästbloggare är Johan Fyrberg.
/Helena

Oj, vad glad blev när jag blev tillfrågad att få skriva ett gästinlägg bland unga i ridsporten!

Heja er alla unga som är engagerade i ridsporten, eller kanske ännu hellre heja till er alla unga som har ett engagemang för eller omkring hästen!

Jag tänker att utövande eller engagemang kan ta sig olika uttryck. För många, men för allt färre, så startar intresset på eller kring ridskolan. För del unga, också de allt färre, startar hästintresset som en förlängning av att familjen bedriver jordbruk och djurproduktion. Idag eller egentligen som en effekt av en utveckling, så växer hästintresset för allt fler fram på enskilda hästgårdar och här startar karriären för många unga. Det handlar då ofta om tävling. För att kunna konkurrera så bygger man upp träningsförutsättningar och ett starkt team, det är givna framgångsfaktorer. Det är också en helt naturlig utveckling där målet för den aktive ytterst, är att, självständigt och oberoende klara av en individuell idrottsprestation. I jämförelse med andra idrottare som har ett uttalad tävlingsambition så har klubben ofta för den aktive en ganska lite betydelse, och för en del är nästan klubben helt obetydelsefull. Kontakten med den organiserade idrotten (föreningar och förbund) relaterar för dessa aktiva mycket till det som är krav för att kunna utföra sin idrott, det handlar om avgifter och regleringar. För att ta det sista steget till världstoppen så finns den bästa utvecklingen i andra länder. Tre fjärdedelar av hopplandslagets spetsgrupp finns idag placerade med sina respektive stall och verksamheter i Tyskland.

Parallellt så har vi unga vars engagemang växer fram inom den organiserade idrotten, inom föreningar och distrikt. Unga som av fri vilja och med en stark känsla av delaktighet, blir de en del av ridskolan, föreningen eller verksamheten. Relationen mellan dessa unga och den organiserade idrotten relaterar till delaktighet, inflytande, utbildning och utveckling. Här sticker ridsporten ut och lyfts ofta fram som en förebild när det gäller att forma framtidens ledare.

En framtidsutmaning kan vara att skapa bästa möjliga förutsättningar för kunna uttrycka och utveckla olika typer av engagemang. En del unga kanske ska bli duktiga på att leda och driva en egen verksamhet medan andra skall förberedas för att kunna fungera i stora och komplexa sammanhang. Behöver dessa olika sätt att uttrycka sitt engagemang hänga ihop? Jag vet inte. Svenska ridsportförbundet beskriver i sin målsättning att de ska hänga ihop. Behöver idrotten och ridsporten vara sammanhållen, eller finns det andra sätt att organisera den?

Lycka till med ditt engagemang!
/Johan Fyrberg


Kick-off och ryttargala

I söndags samlades över 200 personer från olika delar av Svenska Ridsportförbundet i Stockholm för att diskutera framtidsfrågor och för att hylla ridsportens stjärnor. Det var nämligen dags för kick-off och ryttargala.


Kick-offen inleddes med att Svenska Ridsportförbundets ordförande Anders Mellberg hade ett kort anförande om förbundet och hur han såg på organisationen i framtiden. Därefter tog jag och Johan Fyrberg vid och körde HUS-projektet ”Framtidsspaning 2.0”. Du kan läsa mer om projektet här:

http://www.nshorse.se/cm/nyheter/paspaningefterframtidensledare


Och vilket engagemang det fanns i rummet! Det var landslagsryttare, distriktsordförande, CUS:are, tävlingsfolk, kanslianställda, valberedningsledamöter och förbundsstyrelsemänniskor som alla ville ta chansen att diskutera just sin framtidsfråga och lösningen på hur svensk ridsport ska bli världens bästa. Jag fick gåshud flera gånger om när jag gick runt och lyssnade på diskussionerna. Sååå häftigt!


Efter några timmar bestående av intensiva diskussioner var det dags att byta om till partystassen. Vi trängde in
alla CUS:are på ett hotellrum och efter några lager smink var vi redo att möta röda mattan. Och såhär snygga var vi:


 


Fler mingelbilder här: http://www3.ridsport.se/Ryttargalan/Nyheter/Ryttargalanmedmingel/

Och här: http://www.hippson.se/bildspel/upplev-ryttargalan-2011-i-bilder.htm


Ridsportförbundets presschef Lotta Amnestål har en skärmbakgrund på datorn som säger: ”Gud stavas RGB” och detta kunde inte varit mer sant den här kvällen. Han blev hyllad med stående ovationer gång på gång och tog hem ”Årets bragd”, ”Årets championatvinnare i hoppning” och fick även hämta hem ”Årets häst” till Ninja La Silla. Heja!


Men det hände ju mer. Jag sammanfattar galan med följande:

- Kvällens bord: vi CUS:are satt tillsammans med RUS och valberedningen.

- Kvällens proffsigaste: Jessica Almenäs (som hade skyhöga klackar, typ 12 centimeter) och Henrik Johnson (som bokstavligen kom direkt från Thailand, han landade ungefär en och en halv timme innan galan började).

- Kvällens bästa tal: Linda Algotsson höll ett långt tacktal som hon avslutade med: "Jag tror att jag älskar den där hästen, faktiskt" om sin Stand by Me.

- Kvällens kaxigaste: Tomas Eriksson avslutade kvällen med en passning till Rolf-Göran: ”Jag är ett stort fan av dig, men fyra VM-guld har du inte!”

- Kvällens ödmjukaste: Patrik Kittel som också var nominerad till ”Årets bragd” för sitt EM-brons i somras. Att det var Rolf-Göran som vann verkade inte bekomma Patrik, det var nämligen han som inledde de stående ovationerna genom att ställa sig upp först.

- Kvällens snyggaste klänning: Malin Baryard Johnsons skinnklänning.

- Kvällens avslöjande: Att Ninja La Silla är Rolf-Görans förstaval till OS i London.

- Kvällens visdomsord: Mark Levengood: ”Världen var inte bättre förr, det var du som var bättre förr” eller Antonia Ax:sons Johnson: "Det är något med utsidan av hästen som gör något med insidan på människan".


Under hela helgen hanns det också med en tävlingskonferens, ett förbundsstyrelsemöte, flera landslagsträffar, ett gemensamt möte mellan förbundsstyrelsen och distriktsordförandena och säkert mycket, mycket mer.


/Helena


Årskrönikor 2011

Här hittar du våra årskrönikor för 2011!

Årsresumé


Hej alla!

Här kommer min Årsresumé.

Året inleddes på havet för CUS del. Årets första möte ägde rum på en finlandsfärja mellan Stockholm och Åland. För mig var det första (och kanske sista?) gången som jag åkte finlandsfärja och det var helt klart en upplevelse i sig.

Under våren avlöste telefonmötena varandra och jag och Malin B fick det hedersamma uppdraget att få börja planera inför höstens Ungdomsforum. En kväll i mars tog jag tåget till Gnesta för att prata om CUS:s verksamhet på Sörmlands DUS årsmöte och fick även vara med på en väldigt spännande clinic.

I maj var det Riksungdomsmöte i Högbo. Det är alltid lika roligt att få träffa alla er engagerade ungdomar inom Ridsportförbundet. Tack vare er återvände jag hem full av energi. Under mötet utökades CUS med fem nya ledamöter och det kändes som att det var en nystart som väntade lagom till Svenska Ridsportförbundets Stämma i Göteborg senare under maj. Under stämman fick jag förtroendet att representera CUS i Förbundsstyrelsen.

Men det var inte bara ridsport under våren, jag var även på Riksidrottsmötet. Hela idrottsfamiljen samlades för stämma i Uppsala och självklart fanns även ridsporten på plats.

Under sommaren blev det en resa till Gotland och Almedalen för möte, fortsatt planering av Ungdomsforum och politkervecka. Med mig därifrån hade jag förutom goda idéer även en kräftröd solbränna.

 

(Ringmuren)              


Hösten inleddes med möte i Växjö med ridning tätt följt av faciliteringsutbildning hos Malin Morén i Göteborg. Jag fick, tillsammans med RF- och SISU:s Ungdomsråd, agera mästerkock under ett möte på Bosön.   


Anton kirrar biffen!


Oktober blev november och helgen den 12-13 november var det urpremiär för Ungdomsforum i Täby utanför Stockholm. Under helgen samlades över 100 unga från olika delar av Ridsporten för att tillsammans inspireras på temat ”Lev din dröm- våga satsa”. Efter mycket planerande och fixande så var vi äntligen i mål och vilken målgång! Att få träffa alla unga och få känna kraften som finns inom Svensk Ridsport, jag får gåshud bara jag tänker på det.


Helena och supermoderatorn Sandra.

Några helger efter forumet var det dags för en tradition nämligen Stockholm international horse show, massa hästar och julstämning. Nu är julhelgen förbi och jag har ägnat de lediga dagarna åt att vila och även tillbringat en hel del tid i stallet. Nu är jag laddad för ett nytt fantastiskt ridport år!

Vi ses!

/ Klara


RSS 2.0