Ung i ridsporten -

Räkna med ridsporten!

Jag tittar på den avgörande banhoppningen i OS-fälttävlan med bankande hjärta och svettiga handflator. Jag är ensam hemma i min lägenhet, men jag vet att det i varje stad och samhälle runt om i Sverige sitter andra ridsportare. Liksom jag håller de tummarna för de svenska ryttarna och "ondar" på alla andra.

När det är avgjort och klart att Sara Algotsson Ostholt har tagit Sveriges första medalj i detta OS vill jag bara jubla och applådera. Jag kan hålla mig under nästan hela prisutdelningen, men när den svenska flaggan hissas börjar tårarna att rinna.

Tack Sara för att du hjälper till att återigen visa att ridsporten är värd att räkna med! Jag är varm i hjärtat och så stolt över att vara ridsportare idag. Tack till hela svenska fälttävlanslandslaget som var med i medaljstriden ända till slutet. Ni skapade spänning och jag är alldeles säker på att ni har bidragit till att fler fått upp ögonen för denna magnifika sport.

Jag drar mig till minnes min idrottslärare i högstadiet som med bestämdhet hävdade att ridning inte var någon idrott. Till honom vill jag bara säga: Look who´s laughing now! För inte är det väl möjligt att något som kräver så rigorösa förberedelser, tid, tålamod och träning inte är någon sport? Jag och alla de andra som runt om i världen först höll andan av spänning och sedan rördes till tårar under prisutdelningen har inte fel.

Silvermedalj. Den första till Sverige i årets OS. I ridsportgrenen fälttävlan. Smaka på de orden och sträck på dig! Vår sport är att räkna med. Vi är att räkna med.

Sara och resten av laget, jag lyfter på hatten, tackar och gratulerar! Ni är grymma.

/Elin

Foto: Svenska Ridsportförbundet

2012-07-31 @ 18:39:19 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du är ridsportens framtid – kom och påverka den!

Det är dags att blicka framåt och fundera över hur vi vill att ridsporten ska se ut i framtiden!
Med anledning av Svenska Ridsportförbundets organisationsprojekt ska ridsportens framtid diskuteras på ett antal platser runt om i landet under sommaren och hösten. Vi kallar det öppna forum och där vill vi träffa just dig!

Vi i Svenska Ridsportförbundets Centrala Ungdomssektion (CUS) gör en extra satsning på att engagera unga till dessa forum, helt enkelt för att vi tycker att det är viktigt att unga får göra sina röster hörda i frågan. Vi behöver dig, du som är ung, dina synpunkter och åsikter. Kom och ta med dig din Ungdomssektion, Ungdomsledare och Tävlingsryttare på föreningen eller ditt DUS!

Representanter för CUS samlar alla unga deltagare en timme innan det öppna forumet för att sätta dig in i organisationsprojektet och de frågor som väckts där. Sedan sluter vi upp med de andra och där är du och alla andra med och påverkar ridsportens framtid!

Inbjudan till öppet forum hittar du på ditt distrikts hemsida.
Här finns också länkar till inbjudan för alla distrikt!

Vill du delta som ung deltagare? Skicka ett mail till [email protected] så får du mer information om vad som gäller i ditt distrikt!

Vi kommer att finnas på plats i följande distrikt

14 aug Blekinge
15 aug Småland
20 aug Gävleborg - Plats ändrad till Tönnebro Värdshus
21 aug Västmanland
27 aug Skåne
29 aug Norrbotten
29 aug Värmland
3 sept Gotland
6 sept Halland
6 sept Uppland
6 sept Östergötland
7 sept Stockholm

I Göteborg & Bohuslän är öppet forum den 5 september, det kommer att ordnas en träff några dagar innan för ungdomar som vill komma på den. Skicka ett mail till Malin Gustafsson ([email protected]) om du är intresserad av att komma på den.

I dagsläget har vi inte någon representant i Dalarna (4/9), Västerbotten (30/8), Södermanland (22/8), Örebro (23/8), Mittsvenska (5/9) och Västergötland (30/8). Vi hoppas att det kommer många unga till dessa forum ändå!

Varmt välkommen att vara med och påverka ridsportens framtid!

Svenska Ridsportförbundets Centrala Ungdomssektion genom Jennie

2012-07-31 @ 12:21:05 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Utopia

Det finns något som jag är riktigt bra på och det är att dagdrömma. När jag åker tåg, ligger och solar eller har svårt att sova på natten så brukar jag drömma om hur det hade kunnat vara. Hur det hade kunnat vara och kanske kan bli. Jag ska dela med mig av några ridsportdagdrömmar som jag har.

Välkommen till Elins Utopia - min ideala ridsportverklighet!

Om tio år...

har Förbundsstyrelsen, alla sektioner och kommittéer, distrikt och klubbar tagit frågan om ungdomsinflytande till sig och gjort den till sin egen. Det betyder att unga bemöts korrekt och att man tar deras kompetens tillvara, på alla nivåer.

behöver aldrig den som jobbar som ridlärare, hästskötare eller med något annat hästyrke svara på frågan "När ska du skaffa dig ett riktigt jobb då?"

är valberedningarna på alla nivåer så väl medvetna om det kunnande som unga tillför i styrelsearbetet att vi inte längre behöver särskilda ungdomsmandat. Unga får plats i styrelserna ändå.

kan vi lägga ner disciplinnämnden. Alla ridsportare lever nämligen efter våra ledstjärnor och behandlar så väl hästar som varandra med kärlek och respekt. På alla tävlingar tillämpas fair play och disciplinnämnden har inte längre några ärenden att behandla.

har det medieintresse som uppstod för ridsporten tack vare Rolf Göran Bengtssons EM-guld och Jerringpris bibehållts och vuxit.

är de kommunala bidragen till idrottsföreningar jämnt och rättvist fördelade och ridsporten är inte längre förfördelad.

För er som utövar ridsport eller någon annan idrott är det ju välkänt att man lättare når sina mål om man skriver ner dem. Jag vet inte om man kan säga att dessa mina önske-/dagdrömmar är mål, men här finns de i text. Tror ni att det är realistiskt, eller är jag helt ute och cyklar? Kanske tar jag i lite, men den klokaste människa jag vet brukar säga att det enda som finns är möjligheter.

Dream on!

/Elin

2012-07-29 @ 22:41:46 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Leva som man lär

I måndags gick jag tillbaka till jobbet efter fyra regniga semesterveckor. Samma måndag började solen stråla skina och det blev äntligen så där sommarvarmt som jag har längtat efter. Jag kunde inte låta bli att beklaga mig lite över detta, typiskt att det ska bli fint väder samtidigt som jag börjar arbeta igen. En av mina kloka ridelever hörde mitt gnäll och påminde mig om att jag alltid brukar säga till dem att de ska tänka positivt. Alldeles sant och jag blev så glad över att hon tagit till sig vad jag försökt förmedla och att hon sa ifrån när jag inte levde upp till mina egna föresatser. Häftig och härlig känsla.

Den här första arbetsveckan har varit planeringsvecka för ridskolans verksamhet det kommande året. Vi har bland annat pratat om hur vi ska jobba vidare med Värdefullt och ridsportens ledstjärnor i föreningen. Jag är inte så lite stolt över att jag fick vara med på Ridsportforum 2010 där vi tog fram ledstjärnorna. Där och då och även senare tänker jag på hur coolt det hade varit om alla vi ridsportare verkligen hade gjort ledstjärnorna till våra och levt efter dem, alla dagar i veckan, året om.

Jag är ganska säker på att de flesta av er som läser den här bloggen kan våra ledstjärnor utan och innan, men om någon behöver friska upp minnet så finns de här: http://www3.ridsport.se/Svensk-Ridsport/Ledstjarnor/

Jag tror att vi alla kan ställa upp på dem, eller hur? Problemet är väl bara att vi inte gör det i praktiken. Ni tycker kanske att jag är naiv om jag säger att jag drömmer om ett ridsportsverige där vi alla efterlever ledstjärnorna, påminner varandra och kan koncentrera oss på det som är viktigt. Nämligen hästar, ridsport och vänskapen med varandra. Det är möjligt att jag är naiv, men jag bjuder på det. Om vi alla tar ansvar för vårt eget agerande så borde det inte bli så svårt. Åtminstone inte i teorin...

Härom dagen läste jag på en bekants Facebook-status om hur hon på sitt sommarjobb fått en sexistisk kommentar från en gubbe. Hennes kompisar kommentarer blandade pepp till henne med berättelser om kränkningar som de själva blivit utsatta för. Jag läste och kände ilskan koka i mig. Den kokar än. Att bete sig som de gubbarna (för det är ju oftast gubbar) är inte att visa respekt. Jag undrar hur jag hade reagerat om det hade varit jag som hade varit utsatt? Hade jag vågat säga ifrån? I tonåren hade jag med all säkerhet inte vågat det. Idag hoppas jag innerligt att jag hade gjort det, men jag är inte helt säker. Att leva som man lär och att stå upp för sina ideal är inte enkelt. Svårt, men nödvändigt. Jag fortsätter att öva och hoppas att övningen ger färdighet.

/Elin

PS. Ni tittar väl och hejar på våra ridsportare i OS? Det kändes fint att se Roffe som fanbärare på invigningen tyckte jag :)

2012-07-28 @ 13:51:39 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hej på er!

Hoppas att ni alla njuter till fullo av sommaren. Att ni badar, äter glass, läser en bra bok, rider en tur i skogen, kanske tävlar, ger favorithästen en kram i sommarhagen eller vad mer som nu kan tänkas höra sommaren till. Kanske är det någon av er som jobbar på ridläger och förgyller sommaren för hundratals barn med lekar, teorilektioner och ett och annat vattenkrig?

Själv har jag semster nu, lyx för en student. Men eftersom jag jobbar och står i så fanns där också fem veckors fullbetald semester att plocka ut och det kunde jag ju inte säga nej till! :)

Förra helgen var det tävlingar på anläggningen där jag red när jag var liten. Ja, jag skulle nog vilja säga att jag växte upp där. För nog var jag mer där än vad jag var hemma. Nötte pälsen på mina två sköthästar, pustade träns så händerna såg ut som russin, tog en fika med kompisarna i cafeterian, red lektion, hittade på massa kul med US och pysslade med allt annat som hör stallet och föreningslivet till.

Nu för tiden är det sällan jag är där, det händer ibland, men inte mer än ett par gånger om året. Stallet var öde, lektionshästarna var ute på bete, inte ens stallkatterna syntes till. Jag och min kompis som jag var där med gick runt och tittade. Fascinerades över hur väl vi kom ihåg varje skrymsle och vrå, hur vi kunde säga precis i vilken spilta hästarna stått i och kanske framför allt över hur många minnen som bara kom över oss. Underbara minnen!

Tänk alla spökkvällar jag varit med och ordnat, alla luciashower, alla kurser jag haft för både barn och vuxna. Tänk att vi hade övernattningar med så många barn att vi kunde lagt nytt golv med alla madrasser! För att inte tala om ansvaret när jag jobbade i stallet och det förtroende jag och mina kompisar fick när vi till exempel fick ansvara för igångsättning av konvalescenter. Ja, tänk också alla fantastiska vuxna vi hade runt omkring oss, riktiga förebilder. Människor som gjorde massa bra saker som det bara var att plocka ut godbitar ifrån, göra till sitt eget beteende och använda i ledarrollen.

När den här vågen bara sköljde över mig där inne i det tomma stallet, då förstod jag helt plötsligt på riktigt vilken fantastisk skola det var. Att komma till mitt första jobb och driva projekt, designa undervisning, organisera människor och skapa gemenskap det har ju jag, precis som du, tränat på nästan hela livet! Tanken har ju slagit mig förut, ja, det finns ju till och med forskning som säger att stalltjejer utvecklar handlingskraft. Men det var först när jag stod där i stallet, i den miljön där allt hände, som jag riktigt kände det också! Kände hur värdefullt det varit för mig att få växa upp där!

Hoppa ur skorna för en stund, ställ dig och kolla på dig själv och omgivningen, försök att ta in vad du gör och vad du lär dig. Du kommer bli positivt överraskad – jag lovar!

/Jennie

I hagen hittade vi Oscar, nu 23 år gammal. Jag skulle chansa på att han kom till ridskolan 1995 kanske. Still going strong - vilken kämpe! Oscar har faktiskt gått i Globen, året var 1999 och Vallentuna Ridklubb vann "Globenkadriljen". Nu har han i alla fall en välförtjänt sommarvila!

2012-07-08 @ 18:11:16 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()